Allmänt

Vad tyckte andra?

2012-01-10 10:41 #0 av: Chilli10

Diskussionen kom upp lite lätt i några andra trådar så tänkte att jag skapar en egen tråd om det. :)

Vad tyckte andra när du skulle skaffa din hund? (tänker främst på familj och vänner)

Hade de åsikter om rasen eller rent generellt om att du skulle skaffa hund. Vad sa de? Glad
 
Brydde du dig om deras reaktioner?

Har de ändrat uppfattning nu?

Om du inte har en bullhund nu kan du givetvis besvara vad de tycker om det nu och om du bryr dig om vad de tycker. Påverkar det dig i ditt val av ras?

Anmäl
2012-01-10 10:42 #1 av: Chilli10

Jag hade egentligen inte pratat med så många om att hundköp var på gång eller vilka raser jag var intresserad av. Båda mina föräldrar har haft hund (pappa hade även en rottis då) och sambons föräldrar har en liten vovve, så jag visste ju redan att de gillar hundar. :) Pratade med min pappa först om det och han tyckte att det var roligt att vi skulle skaffa hund. Han frågade mest om vi verkligen hade tiden mm med reflekterade inte över valet av hundtyp. Han och hans fru skulle absolut ställa upp som hundvakt när det behövdes (och det gör de Glad )

Mamma var inte lika easypeasy. Om jag ska vara ärlig så gjorde hennes svar mig faktiskt ledsen med hennes dumma kommenterer och noll intresse/stöttning. "Det är ju en sån där kamphund" Men även fast jag blev ledsen så brydde jag mig inte. Idag har hon helt ändrat uppfattning och säger själv att man måste ge varje individ en chans, och det är jag glad över! Glad Även hon är mer än gärna hundvakt när hon kan och om det behövs.

Sambons föräldrar sa mest "Men det tar ju så mycket tid, det är så jobbigt. Så stort ansvar" mm.

Min syster tyckte bara att det var/är roligt med en till hund i familjen. :D

Så ja, mamma har iaf ändrat uppfattning och de andra var helt enkelt inte lika fördomsfulla :)

Av andra släktingar/vänner var det allt från "Men amstaff är ju den farligaste/aggressivaste hunden som finns" till "Åh, de som är så charmiga". Fastrarna var nog mest "på" om att få träffa henne :D

Jag tycker absolut inte att man ska låta sig påverkas av andra, det är trots allt du som ska ha hunden och ingen annan! Visst kan vissa kommentarer vara jobbiga att höra, men det är bara att stå på sig! Flört

Anmäl
2012-01-10 11:20 #2 av: NinniH

Min familj tyckte mest bara det var kul att vi skulle skaffa hund och brydde sig inte så mycket i rasvalet, utan de ser till individerna. Sambons familj äger själva "bullhundar" (rottweilers) och tyckte således inget illa om vårat rasval. Vänner har inte heller haft något negativt att säga om vårat rasval. Däremot har man väl fått höra en del negativa kommentarer från helt okända personer på nätet, men deras åsikt kunde jag inte bry mig mindre om med tanke på hur de var utformade.

Även om våra familjer inte tyckt om vårat rasval, så hade det inte påverkat oss eftersom det är vi som ska leva med dessa och således är det vårat beslut. Glad

Kram Ninni, medarbetare på Bullhundar.ifokus
♥•*¨*•.¸¸♥ Chanipet Photography ♥ ¸¸.•*¨*•♥

Anmäl
2012-01-10 11:53 #3 av: Loveradio

Nu är ju Boxern inte direkt en ras som många har fördomar om som hos Pitbull, Amstaff, Rottweiler osv. Även om fördomar förekommer främst pg.a ihopblandningar och det "tuffa" utseendet.

Men när jag berättade för mina föräldrar så tyckte dom att jag skulle välja en annan ras. Dom tyckte inte jag skulle ha en bruksras utan en mindre krävande. Och dom tyckte inte att jag skulle ha en så stor och stark hund. Ville väl att jag skulle ha en liten fluffig ras. Men jag var envis och lyckades iallafall övertala pappa.

När jag skulle hämta Valle så skjutsade pappa mig. Det roliga är att pappa är mer av en kattmänniska, och när vi pratade om Valle i bilen påväg till uppfödaren så sa jag att han säkert kommer falla för Valle när han väl träffar honom, och han sa nej nej det kommer jag inte. Och det blev precis som jag sa Tungan ute han föll för Valle direkt när han såg honom och sen dess så älskar han Valle. Och Valle älskar honom, han blir alldeles till sig när pappa kommer på besök. Och pappa har också vant sig vid hundar och har blivit säkrare i hanteringen så det är kul att se. Och han ställer upp och skjutsar oss ibland och har han tid så ställer han upp som hundvakt. Och träffar han inte Valle på ett tag så saknar han honom och han brukar vilja gå ut med honom när han kommer på besök. Så det är kul Glad

Mamma har bara träffat Valle en gång och hon är inte alls en hundmänniska överhuvudtaget. Och hon har väl fortfarande en hel del emot honom. Men ja. Min syster älskar Valle och har aldrig klagat över rasvalet :) hon har själv velat ha Boxer.

Sen har jag pratat litegrann om nästa hund om vilka raser jag är inne på. Har berättat för pappa och syster att jag funderar på en Staffe eller Amstaff. Min syster reagerade inte alls på raserna. Och pappa vill väl inte att jag ska ha en till krävande ras men det är mest det, han är inte fördomsfull mot raserna utan det är mer att det är krävande raser. Mamma har jag inte pratat med men jag kan tänka mig att hon kommer reagera negativt. Även hennes pojkvän. Men jag bryr mig inte om vad andra tycker, vill jag ha en viss ras så skaffar jag en så får dom tycka vad dom vill.

/Mvh Sara - Sajtvärd på Dokumentärer
Medarbetare på Bullhundar
Besök gärna min blogg: loveradioblog.weebly.com

Anmäl
2012-01-10 12:06 #4 av: [Empisen]

Jag har en morfar som är väldigt anti Rottweiler, Amstaff & Pitbull. 
Men det är för att han inte har nå kunskap om dessa raser alls.. Sen blev han ännu mer anti Amstaff sen min Jack russell blev biten av en.  
Men jag ser det sällan som att det är hundens fel, därför har jag svårt att bli "anti" mot vissa raser.
Sen tycker jag att Pappilloner & olika spetshundar är väldigt obehagliga faktiskt.. Då jag bara har dåliga erfarenheter av dem.

Men det var inte det inlägget skulle handla om!
Morfar är iaf störtkär i Silas, och ser inte honom som en farlig mördarhund.
Jag tror han säger lite sådär "Rottweilers är farliga" o.s.v. för att han är så rädd om sina egna hundar, två små blandraser.

Men han kommer få se att alla "mördarhundar" inte behöver växa upp till just det Flört

Anmäl
2012-01-10 12:16 #5 av: Chilli10

#2 Vad skönt! :) Hade inte ni en rottweiler innan?
Mamma och pappa köpte första rottweilern tillsammans, sen skiljdes de o pappa fick ta hunden. Men jag antar att hon inte ser rottweilern på samma sätt som tex amstaff, staff, pitbull. Tror dock att hon förstått nu att mycket handlar om ägaren med.

#3 Tråkigt att din mamma har så mkt emot honom. Kanske har att göra med att de inte träffats mer än en gång?
Om min mamma bara hade träffat chilli en gång skulle hon inte heller tyckt om henne.

#4 Ja, okunskap har ju oftast en stor del i det. Bra att din morfar ändrat sig lite iom Silas. Vissa är ju inte ens villiga att ändra sig eller ta till sig kunskap..

Anmäl
2012-01-10 12:27 #6 av: Loveradio

#5 Jo får de träffas mer så kanske Valle lyckas charma henne. Men hon gillar inte hundar speciellt mycket överhuvudtaget så då är det väl bara att gilla läget. Det är inte det att hon inte gillar honom utan mer att hon tycker att han är för mycket. Tror hon gillar små fluffiga hundar bättre.

/Mvh Sara - Sajtvärd på Dokumentärer
Medarbetare på Bullhundar
Besök gärna min blogg: loveradioblog.weebly.com

Anmäl
2012-01-10 12:34 #7 av: Chilli10

#6 Så kan det ju vara också. Allt passar ju inte alla Flört

Anmäl
2012-01-10 14:20 #8 av: Chalin3

Jag har alltid vetat det är boxer jag ska ha. När jag var litenhade vi hund, två av dom var boxer.

Sambonvar väl inte så förtjust, han tyckte mest dom var äckliga. Men för honom var boxer bara ett utseende. När vi efter 14 år på allvar började diskutera hund tyckte jag att mitt rasval var det bästa Flört Så boxer skulle det bli. Och ju mer sambon lärde sig om boxrar och deras personlighet ju mer gillade han dom. Idag är han ju så fäst vid Simba.

Min familj har inte haft några åsikter om valet av ras. Eller ja pappa var väl lite orolig att jagförsökte skaffa Turbo. Turbo var den första boxern vi hade och omständigheterna runt honomblev minst sagt mycket traumatiska för mig. Det tog mig MÅNGA år att komma till freds med vad som skedde då.... Så hade jag skaffat mig en boxer direkt jag flyttade hemifrån så hade jag nog försökt hitta Turbo, men inte nu.

Sambons familj däremot kunde inte alls förstå varför man har en sådan, man kan ju inte ha dom till någonting alls. Kan tilläggas att domalla är jägare, och har man inte en jakthund kan man inte ha dom till någotRynkar på näsan

Däremot så savi inget tillnågon närdetvälvar bestämt att vi skulle ta hem en boxervalp, det upptäckte dom några dagar senare närvi var på besök. Visst gillar dom väl Simba nu, men tycker han är för energisk och vill inte gärna ha honom alldelens för nära.

Men jag bryr mig inte nämnvärt om deras åsikter, det är ju min/vår hund. Vi som ska leva och arbeta med honom inte de. Det var därför jag tyckte brukshund var bättre än jakthund. Jakthund finns det flera av i släkten, bara för sambon att låna om han skulle vilja. Däremot vill jag ha en brukshund, en som jag kan jobba med. Fast då visste jag inte riktigt hur mycket jag skulle få att jobba medCool

Anmäl
2012-01-10 15:13 #9 av: LillyB

Väldigt intressant att läsa allas inlägg och att vissa lyckats ändra uppfattning om dessa raser! Glad

Då jag var liten så ville jag självklart ha hund, och då jag var gammal nog att hjälpa till med promenader mm så skaffade vi en bc/schäf/terv blandning vid namn Lady. Världens härligaste och klokaste hund! Men några år senare började jag längta efter en till hund, en helt egen. Då hade jag fått upp ögonen för Bullterriern men då jag sa det till min mamma så brast hon i princip ut i panik och sa högt "Det kommer INTE in någon såndär mördarhund i det här huset! Och tar du hem en så flyttar jag! Det är ju kamphundar, vad ska du med en sån till?!" Jag blev arg och ledsen såklart men jag hade precis börjat gymnasiet och bodde hemma så jag hade inget annat val än att ge upp. Min pappa antydde också att "Det är ju kamphundar!" men han var inte helt emot rasen, däremot orkade han inte med någon till hund. Mina vänner älskar alla hundar så dom hade inget emot tanken.

Åren på gymnasiet gick och jag hade haft det ganska tufft med en våldsam pojkvän, hans påtända vänner och en hel del hemska händelser. Jag hade börjat umgåtts med dom i tron om att de var schyssta, men då jag insåg att det var fel så var jag redan fast, men tillslut lyckades jag slita mig fri från de människorna. Jag var på den tiden ganska trasig efter allt som hänt och mådde inte bra, även hemma var det jobbigt då min far har alkoholproblem. Mamma som är världens snällaste, och även pappa, mådde väldigt dåligt av att se mig förfalla och jag själv insåg att jag måste göra något som får mig att börja om på nytt. Så då jag bad mina föräldrar om att få köpa en Amstaffvalp så kunde dom inte säga nej, trots att mamma var livrädd för dessa hundar. Nu blev det ju ingen renrasig Amstaff som jag hade tänkt, utan jag föll för en avlivningshotad blandrasvalp (pitb/amst/dogo.a) 12 timmars tågresa söderut. Att det inte blev en Bullterrier var pga att pojkvännen jag hade haft hade en svart Amstaff/Pitbullblandning som han var väldigt grym mot, och den hunden fångade mitt hjärta så pass mycket att jag började dra mig mot de raserna istället. Jag lyckades med list övertala killen att lämna iväg hunden på foder till en mycket snäll tjej i Stockholm eftersom han inte riktigt hade tid eller ork. Hunden fick det jättebra där med kärlek, träning och hundkompisar. Då killen fick ett bryt och skulle åka ner för att hämta tillbaka hunden så skickade jag ett anonymt varnande sms till tjejen och hon tog hunden och flydde, vilket resulterade i att killen aldrig fick tillbaka sin hund och lagen var inte heller på hans sida.

Så jag hämtade min valp och vad han läkte mina sår! Nu kunde jag inte ligga i sängen dygnet runt och tyna bort längre, nu var jag tvungen att kliva upp på morgonen, träna honom, sköta honom och leka med honom. Jag fick en ny sol i mitt liv och mitt rätta jag började sakta men säkert att vakna till liv igen.
Tre månader efter att jag skaffade honom var jag dock tvungen att flytta hemifrån då jag inte tålde min far längre, och han höll med om att det troligen var det bästa.

Idag ÄLSKAR mamma Liston! Hon pussar honom på nosen, skrattar helatiden åt hans charm och tokeri och saknar honom om vi inte besöker dom på länge. Hon är gärna hundvakt åt honom och har helt ändrat syn på dessa hundar. Om vi åker förbi en Amstaff/Staffe/Bullterrier så säger hon med glad röst "Men! Är det en gris!". Pappa älskar honom också väldigt mycket och kan ringa och säga att han saknar honom efter bara några dagar, han säger till och med att Liston är så himla speciell så han har fått honom att älska den här typen av hund. Jag tror också att de såg hur Liston förvandlade mig, och han blev deras räddning också. Glad

_________________________________

Mvh Lilly - Sajtvärd på Bullhundar iFokus

Anmäl
2012-01-10 15:39 #10 av: Kalli

Som jag skrev i ett annat inlägg var min pappa inte särskilt förtjust i tanken utan tyckte att jag borde skaffat mig något annat. Jag brydde mig inte särskilt och han ändrade sig snabbt efter att han träffat Trams och sa nångång att hade han haft möjlighet att ha hund hade han kunnat tänka sig att ta honom. Tills vidare är han hundvakt då och då när jag är uppe och skämmer bort båda hundarna något otroligt.


Mamma var inte negativt inställd till rasen men tanken på att jag skaffade mig en andra hund så snart efter den första eller en andra hund huvudtaget kan jag tänka mig. Nu var ju inte planen att han skulle stanna hos mig men hon misstänkte nog att så ändå skulle bli fallet och efter 2 år får jag väl ge henne rätt. Det var möjligt att annan släkt och familj kände ungefär samma sak, det kommer jag faktiskt inte ihåg, men ingen av dem hade invändningar mot raserna.

Anmäl
2012-01-10 21:36 #11 av: Ixectrona

Min "mamma" (som jag inte har någon kontakt med längre) visste att jag skulle skaffa hund det kommande året, och några månader innan Wikus föddes sade hon att en arbetskompis (eller något) hade en hund som fått valpar.

Mamman till valparna var korsning golden/labrador, och pappan var en salig blandning med dobermann, BC och jag vet inte vad...

Min reaktion var bara... "Är du tokig?"
En blandrasvalp från femtioelva olika raser, alla arbetande hundar, till mig, som vill ha en sällskapshund och absolut inte har några ambitioner att jobba med hunden?

Knas.

Sedan, när Wikus och hans syskon just fötts och jag informerade henne om det, ville hon veta *allt* om rasen, och inte av nyfikenhet, utan mer som "Vet du ens vad du ger dig in på?". Tja... lite bakvänt?

Annars fick jag inga reaktioner. Vänner har jag inga och "familj" har jag egentligen inte heller. Min syster har hund och vi har alltid haft hund, så det var inget nytt att jag skaffade valp.

Anmäl
2012-01-10 21:48 #12 av: Viccan92

Nu har jag ju en amris men iaf. Det var bara vi som bor här hemma som visste om det och ja farmor som vi skulle låna bilen av. Inga fördomar eller något eftersom det var bara jag som kände till rasen. När vi hämtat honom sa min farfar "vad roligt en cocker som jag kan jaga med". Nja sen när han väl sett honom ville han inte jaga med en nallebjörn. Det är först efter jag skaffade Tintin som min pappa börjat klaga över för mycket päls, för liten hund och hälsoproblem. Men min pappa har något emot ALLA raser. Australian shephard är den enda ras han kan tänka sig. För han har träffat en sån valp som var helt underbar. Så nästa hund blir när jag flyttat hemifrån så jag slipper tjatet om att det är fel ras jag köpt. Räcker med att han klagar över Tintin.

Anmäl
2012-01-10 23:31 #13 av: Kalli

#10: Har ransakat mitt minne och för revidera min historia. Det var efter jag skaffat min första hund men före jag fick Trams som jag berättade för min pappa att jag varit inne på att skaffa Amstaff men valt Blue och han tyckte att det var tur att det inte blivit någon Amstaff för de var ju ingen trevlig hund. Han hade minsann läst tidningarna! Tror det tog en vecka eller så efter det och sen hade jag Trams. Skrattande

Anmäl
2012-01-11 00:34 #14 av: LillyB

#13: Hahah så kan det gå! Skrattande

_________________________________

Mvh Lilly - Sajtvärd på Bullhundar iFokus

Anmäl
2012-01-14 03:17 #15 av: Elishia

NEEEEJ

Men de älskade honom från första stund.


Japp, första var nazisthund, andra var kamphund.

Självklart har de ändrat uppfattning helt.


De har varit emot det mesta en som vanigt gör jag mest som jag själv vill. När jag inte orkade med tjatet sa jag inget utan överraskade dem när de skulle komma på besök. ;)

Anmäl
2012-01-14 11:23 #16 av: NathalieT

Min familj och även en liten del av slkten vet att Rottweiler kommer bli min nästa hund.

Jag har fått höra "är inte dom farliga" ett antal gånger och min farmor försökte övertala mig att inte skaffa Rottis (även fast hon inte vet ett dyft om hundar) men nej, det påverkar inte mitt val.

Det ska ju vara min hund och det ska vara jag som är bekväm med den, så vad andra tycker rör mig inte ryggen :)


Anmäl
2012-01-14 16:57 #17 av: Chilli10

Skönt att många har ändrat uppfattning :)

#15 Nazisthund? Tungan ute

Anmäl
2012-01-14 17:11 #18 av: Elishia

Chilli10
Min första hund var en pinscher. Mitt hjärta, mitt liv. Hunden som lärde mig allt genom att ständigt utmana mig. Hunden som fick mig att välja kamphundar för jag står inte ut med en enveten, egensinnig hund man måste truga med. ;)

Mamma är hundrädd och tänkte på dobermann som man avlade på under andra världskriget och fräste nazisthund i förtvivlan över att jag skulle köpa en hund och just en sådan ras.
Hon föll till föga och blev kär. Precis som med amstaffen och sen även de andra odågorna. :)

Anmäl
2012-01-14 17:16 #19 av: Chilli10

#18 Ah, då är jag med :) Men lite envis kan väl amstaffen också vara? Eller är det bara min? Cool

Anmäl
2012-01-14 17:23 #20 av: Elishia

Min är en mes. Han gör som man säger. Inte för att han är lydig eller har den minsta gnutta lydnad utan för att han helt enkelt är för feg för att göra nåt annat än du vill. Han är massa bulldog och nada terrier. Jag har iofs valt en sådan amstaff med flit så jag klagar inte. :)

Anmäl
2012-01-14 17:30 #21 av: Chilli10

#20 Hehe okej. Iof är min inte såå envis har mött värre. Hon är nog bara lite "tik-envis" :P

Anmäl
2012-01-14 17:48 #22 av: Mischa

Har inte mött något motstånd alls eller åsikter, nog för att det är menlöst att ens försöka klaga Flört

Anmäl
2012-01-14 22:38 #23 av: LillyB

#16: Bra sagt! Man ska inte välja ras efter vad andra tycker! :)

#20: Hehe.. min är massa terrier minimalt bulldog. Eller, det är väldigt svart och vitt. Ibland är han 100% bulldog och ibland 100% terrier ;) haha!

#22: Härligt!! ;D

_________________________________

Mvh Lilly - Sajtvärd på Bullhundar iFokus

Anmäl
2012-01-15 10:36 #24 av: Maliiin

Eftersom jag har en ras som inte ens är godkänd av SKK (Boerboel), så visste jag redan från början att jag skulle få mkt människor på mig som tyckte att det var dumt att köpa en sån hund.

Men eftersom jag läste på precis allt om rasen som jag kunde hitta på internet o.s.v innan jag bestämde mig. Så visste jag efter all fakta att detta var verkligen en hund för mig.
Så det var jag och min sambo som kom överens om att vi skulle ha en boerboel. Sen berättade vi det inte för några vänner eller något utan vi åkte på besök hos kenneln och kikade på valparna.
Men där beslutade vi oss för en 4 månaders tik. (Heffa) Det var den som jag föll för mest! Kärlek vid första ögonkastet Flört

 

Vi hämtade henne veckan därpå och det var väl då när alla fick veta att vi hämtat en boerboel som pratet kom.
Fick höra både det ena och det andra från alla håll och kanter.
Hur jag kunde skaffa just en boerboel. Att det var katastrof i psyket. Att det var kamphundar osv osv.

Men eftersom jag hade läst så mycket om dem så visste jag att detta var den ras jag ville ha. De är vakthundar som använt till att vakta gårdarna. Alltså aldrig använts till kamp överhuvud taget.

Å numera används de som familje och vakthundar.
En lugn stabil ras som är nöjd bara den får vara med. Kräver alltså inte massor av stimulering och motion utan får de bara vara med så är de nöjda. Samtidigt som dom är väldigt sammarbetsvilliga.

Så efetrsom jag var så säker på mig själv och mitt val av ras så kunde jag lätt bara inte bry mig om allt prat. Vilket jag är glad över!

Å nu är ju Heffa bara 14 månader. Så det känns som att det inte är att tänka på nästa hund ännu, men ska jag ha en till hund framöver så är jag idag övertygad över att det kommer bli en boerboel från Northstar Boerboels :)

 

Anmäl
2012-01-16 22:55 #25 av: [Kanelsocker]

Mina föräldrar tänkte först säga upp kontakten med mig när de fick reda på att jag skulle köpa min valp. "Det är ingen hund, det är ett monster" var det jag fick höra, både genom brev och telefon. Konstant kränkning och jag mådde faktiskt dåligt över att de höll på som de gjorde...

Andra av mina vänner och bekanta sa antingen: " aha det är en sån där kamphund" (suck) och vissa av mina vänner var väldigt positiva.

Mina föräldrar, eller i alla fall min mamma, verkar ha ändrat uppfattning just nu. Hon sa till och med att det går bra att min valp och hennes shi tzu träffas och leker

Anmäl
2012-01-16 22:58 #26 av: Loveradio

#25 Vad tråkigt att dom reagerade så. Men kul att din mamma har ändrat uppfattning. Vad är det för ras du har? :)

/Mvh Sara - Sajtvärd på Dokumentärer
Medarbetare på Bullhundar
Besök gärna min blogg: loveradioblog.weebly.com

Anmäl
2012-01-16 23:17 #27 av: LillyB

#24: Kul läsning! Och jättefin bild på en jättefin tjej! :D

#25: Oj! Fy vad tråkigt! :( Bra att du stod på dig, de kommer nog älska din hund tillslut! :)

_________________________________

Mvh Lilly - Sajtvärd på Bullhundar iFokus

Anmäl
2012-01-17 11:23 #28 av: Maliiin

#27 Tack så mkt :D

Anmäl
2012-01-17 13:40 #29 av: Lilllens

Hela byn(nästan iallafall) var galna när de fick höra att vi hade skaffat en rottweiler. Citerar vad en lärare sa till en klass i skolan "Deras hund kommer att riva alla får och döda alla hundar".

Jag var bara 11 år när vi köpte Troja, jag och min morfar. Min mommo var inte speciellt glad i början, men det gick över ganska snabbt! Ingen annan i min familj har sagt något, min pappa som var väldigt hundrädd älskade Troja och hon älskade honom extremt mycket. Hon blev en helt annan hund när han kom och hälsade på, hon var så extremt snäll och ville vara med honom hela tiden. Han brukade kalla henne för "Den vålsamme" för att hon är så vild Skrattande

 

Anmäl
2012-01-17 16:37 #30 av: LillyB

#29: Haha men oj! Hela byn? Vart bor du någonstans? :P

Kul att höra att de ändrade sig iallafall!! :D Och att hon fick en så bra relation med din pappa!

_________________________________

Mvh Lilly - Sajtvärd på Bullhundar iFokus

Anmäl
2012-01-17 17:21 #31 av: Lilllens

#30, haha japp! Det finns nästan bara jakthundar så de enda de vet om muskelhundar är det som står i tidningenFlört Högt uppe i norrland! Eller jag bodde där förut, nu bor jag i Kiruna vilket är ännu högre upp :P

Ja det var väldigt skönt! Glad

Anmäl
2012-01-17 22:40 #32 av: LillyB

#31: Haha okej! :D Tur att det gick bra iallafall! Kul att bullhundarna sprider sig ;)

_________________________________

Mvh Lilly - Sajtvärd på Bullhundar iFokus

Anmäl
2012-01-17 23:24 #33 av: thilda-

mina "medmänniskor" brydde sig inte så mycket.. Valet var rätt så självklart och dom var inte förvånade.. Jag älskar "muskelhundar" och jag totalt avgudar "ovanliga raser"(än så länge.. ) =)

Pappa rynkade väl liiite på näsan men när han väl fick träffa akillez första gången så lyckades vi allt charma hans hjärta med lite ;)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.