Annons:
Etikettträning-och-inlärning
Läst 5157 ggr
[Ace_]
2013-02-06 14:10

Känner någon igen detta beteende?

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Jag är lite tveksam till att be om råd på internet, man brukar få mer attityd än råd så att säga, men jag ger det ett försök.

Jag har alltså en ettårig hane, blandning amstaff/dogo argentino. Först kanske jag ska nämna att jag har tagit hjälp av en instruktör (först enbart pga att det inte fanns några kurser och jag ville ha hjälp med lydnadsträningen, men nu även för att få hjälp med det jag beskriver nedan) men tycker inte hon är så mycket att ha än så länge tyvärr, upplever att hon kanske inte har så mycket kunskap/erfarenhet av denna typen av hund även om hon har mycket erfarenhet inom branshen. Eller jag vet inte, är iaf inte nöjd än så länge.

Ska försöka beskriva det beteende jag inte lyckas få bukt med.

Han får som "ryck" ibland, alltid inomhus, där han skäller på mig och morrar/pratar och det är ibland som följd av att han inte får som han vill. Ofta hoppar han även på mig nästan direkt, biter i kläderna om jag har långärmat på mig eller i armar och händer. Hugger inte utan tar liksom tag och drar/tuggar. Om jag sitter ner när han drar igång med detta så skäller han inte alls, utan bara hoppar på mig utan skällandet. Uppfattar ingen aggresivitet, snarare att han känns väldigt ivrig och stridslysten i brist på bättre ord. Glad alltså, men blir otroligt "våldsam" och resultatet blir blåmärken och häromdagen även en spräckt läpp och hål i handen. Han väger nu mer än hälften så mycket som jag gör, och lär inte direkt bli mindre, så det är ett jobbigt beteende att handskas med.

Vill klargöra att det finns absolut ingen osäkerhet i honom, han har mer självförtroende än hjärna. Inte bara min uppfattning utan även utomstående och mkt mkt kunniga håller med mig. Häromdagen fick jag helt enkelt hålla fast honom tills hans slutade, trots att jag vet mycket väl att det är fel väg att gå (Och ja, blöder jag så anser jag mig vara i min fulla rätt att hålla fast honom oavsett vad någon tycker om hundträning. Jag tänker inte försöka klicka bort beteendet när han sitter i min hand ). Och så vill jag naturligtvis inte ha det.

Han har aldrig haft minsta tendens till att vara förarvek, men han brukade lyssna på mig. Och visst, han lyssnar fortfarande utmärkt på apellplanen och utomhus överlag, men när han verkligen vill något (dvs att bråka) så har jag inget att sätta emot. Han bryr sig inte. Det enda som "sänker" hans humör är om jag lämnar lägenheten, inget annat verkar röra honom i ryggen när han är på det humöret.

Jag ökade hans fysiska träning och upplever att det har hjälpt, men beteendet har inte upphört. Jag kan försöka undvika att situationerna uppstår, tex att inte ha mat stående på köksbänken för det verkar dra igång honom nu för tiden. Han når köksbänken utan problem men får inte lov att ta något därifrån och står det mat där så blir han frustrerad och hela cirkusen sätter igång. Men lika ofta så kan det även uppstå helt utan någon synlig anledning, som från ingenstans så jag vet inte.

Någon som har något råd att komma med? Ska även byta instruktör, cirka igår, till någon kunnig inom kamphundsraser, så har ni något tips där får ni gärna dela med er.

Annons:
Susanna_w
2013-02-06 14:36
#1

Hur oftar tränar du? Vad tränar du? Hur länge tränar du?Är det bara fysisk träning eller även psysisk träning där han får tänka?

Kan vara att han är understimulerad även om du tränar så kanske inte det räcker?! Han har tråkigt.

_All animals deserve a home, a family that cares, and a life to live.
_

[Madlene]
2013-02-06 14:44
#2

Låter som om det behövs mer regler där hemma, va konskvent i din uppfostran, om det nu biter på honom att du går iväg så kan du ju pröva att gå iväg när han gör ett oönskat beteende tills han lugnat ner sig. Låt han inte komma nära köksbänken, beter han sig illa i sängen eller soffan så får han helt enkelt inte vara där.. Sen får du inte glömma att han är ett år, det är väll där trotsåldern kommer eller så.. Mer "motion" mentalt som fysiskt kan också läggas till, får han utlopp för sin energi? Eller bara promenader? Hur låter du han använda hjärnan? Låter faktiskt som att han är uttråkad.

[Ace_]
2013-02-06 15:58
#3

Understimulerad är han inte. Vi tränar lydnad. Planerar att tävla snart, så det blir en hel del tid som läggs på det. Vi är på bruksklubben varje vecka och tränar med andra hundar i närheten vilket ju är ganska mentalt ansträngande för honom. Har prövat att dra ner på det, har provat att öka. Det påverkar inte detta beteendet. Jag pluggar och har två halvdagar och två heldagar, så jag tycker han får mycket tid.

Som sagt så har jag ökat hans fysiska träning, han är med mig när jag springer, han är med när jag kör backträning, han springer lös i sandtag vilket ju är ansträngande. Han tar ut sig fysiskt och även om det har hjälpt så har det inte fått det att försvinna. Och det påverkar inte att jag inte kan stoppa det när det händer.

Precis, han är ettåring, det är en jobbig period, hade inte förväntat mig något annat.

Har alltid varit mycket konsekvent men han har fått lov att göra mycket, så att säga. Men har aldrig rubbat en millimeter på det regler vi har hemma, däremot så är det nuförtiden så att säger jag åt honom att inte vara i sängen så hoppar han upp ändå och drar sedan igång med bitandet/hoppandet. Så han går över alla gränser jag sätter upp och jag funderar på om jag borde haft fler regler hemma.

Ok, ska försöka lämna honom när han sätter igång. Se om det fungerar som metod och inte bara nödlösning.

[Madlene]
2013-02-06 17:31
#4

Med konsekvent menar jag att han inte ens ska få en chans att hoppa upp i sängen. Och gör han det så får du säga till på skarpen att han får hoppa ner, och gör han inte det så får du flytta honom så han förstår att det är fel :) det är aldrig försent att sätta nya regler då saker förändras :) jag låter inte min pojk hoppa upp i soffor hos vänner och bekanta om de inte säger annat men hemma får han vara i soffan. Gäller bara att säga till om man ser att de funderar på saken.

[Madlene]
2013-02-06 17:36
#5

Du får jobba med din lille att det är lek på dina vilkor, både inne och utomhus. Och när det är nog så är det nog.

[Howard]
2013-02-06 18:20
#6

Imo, så är inte lydnad direkt någon träning. Använd dig mer utav fysiska aktiviteter som kräver en hårdare form av kroppsarbete.

Annons:
Mischa
2013-02-06 18:53
#7

Har bara skummat igenom, men vill du få tag på en instruktör med erfarenhet av kamphundstypade hundar så tänker jag: http://www.hundlaroverket.se

≧◔◡◔≦

[Ace_]
2013-02-06 19:10
#8

#6

Jag tror inte direkt på det mentala stimulerandets helande krafter för hundar, Men hon frågade om mental stimulering och jag svarade att jag tränar lydnad med honom. Skulle jag sagt att jag övar lydnad med honom?

Har ökat hans fysiska träning men jag vet liksom inte vad jag ska göra fysiskt annat än det jag redan gör, så vad menar du? Förslag emottages tacksamt

# Du har nog missuppfattat mig… Jag kan visa att nog är nog och nej är nej hur tydligt som helst  - han tar striden, han svarar upp. Jag vill få stopp på det. Och få stopp på att det händer även helt utan synlig anledning.

Alla hundar tar inte ett nej. Det är inte så med min hund att om jag säger ifrån på skarpen så ger han sig, eller flyttar jag på honom så är det över sen - och det är det som är själva problemet.

Om vi även säger såhär då: jag har beskrivit beteendet. Hur hade ni hanterat om en hund betedde er så med er, i den stunden. Hur hade ni stoppat hunden?

Chilli10
2013-02-06 21:58
#9

Ett tips på en bra uttröttande aktiviet är dragweight. 
Håller med #7 att Irene på hundläroverket är riktigt duktig.

thilda-
2013-02-07 04:00
#10

haha så där är min hund med… han försöker få igång dig! han vill "hitta på något skoj"

mer aktivitet för hjärn halvorna och träna mer kroppsligt med honom så han blir trött så lägger han nog av med det dära :)

för att tröttna ut han kroppsligt så kan du använda: klövjeväska, träna DW/WP, cykla ect ect bara fantasin som sätter stopp

och sen för aktivitet för hjärnan så kan du ju träna exempelvis sök så blir han både trött i kropp och knopp :)

Bullemor
2013-02-07 11:04
#11

Min Bullterrierhane kunde bete sig precis lika dant när han var ca 1½-2

Kunde bli totalt överspeedad, hoppade, morrade och gav mig tjuvnyp bara för att få igång mig. Gick det inte att enbart ignorera eller "fya" honom så tog jag helt enkelt tag i honom utan att hetsa upp mig. Han fick sitta eller ligga still tills han lugnade ner sig. (jo det tog tid ibland). Det är viktigt att man inte själv hetsar upp sig och börjar hoppa och tjoa. Då tycker det bara att det är ännu roligare.

  Att börja lägga spår, sökövningar och annan hjärngympa var det som fungerade bäst för oss. Överdrivet mycket springande gav snarast motsatt effekt, och ofta kunde en lång koppelpromenad göra honom lugnare än att få rusa lös. Balansövningar, skutta över stock och sten i skogen, sök i skogen fungerade också bra.

Tror det är viktigt att ligga steget före hela tiden. Ser du att han börjar flamsa, så bryt direkt! "GÅ OCH LÄGG DIG!" är ett alldeles utmärkt kommando att använda, om du inte redan befäst det. "Time out" kan också fungera. Stäng undan han en stund när han börjar dra igång.

Lydnadsträning i all ära, men jag skulle nog släppa lite på det just nu och koncentrera mig på hans hyss. Kanske blir han inte så trött i huvudet som du tror av lydnaden?

Blir det för hopplöst så ta hjälp av någon instruktör som är bra på Bullhundar. Att vända sig till någon "vanlig brukshundsmänniska" är inte alltid en bra idé, utan försök hitta någon som kan hundtypen!

[Ace_]
2013-02-07 18:20
#12

Tack alla. Känns seriöst bättre nu, att det iaf inte bara är min hund som håller på såhär. Alla jag nämnt det för har aldrig hört taaaalas om en hund som beter sig såhär och utgår ifrån att det han gör är att attackera mig och vara aggresiv, och så är ju inte fallet.

tack för tips om hundläroverket! Precis sådana instruktörer jag har letat efter. Ska nog ta och kontakta dem.

silverorm
2013-02-24 11:14
#13

🙂 Har 2 hundar av den blandningen, en äldre tik och en ung hane. Båda hade det beteendet när jag fick hem dem (omplaceringshundar), idag skulle de aldrig drömma om att göra så..jag gillar inte att bli biten…eller hoppad på..eller utskälld.. om du vill veta mer konkret hur just jag gjorde och ännu gör..så pma mig. Så kan vi ta det via telefon. Ibland kan det vara skönt att höra att andra har haft exakt samma problem men löst det på ett relativt enkelt sätt. Dessa blandrashundar är inga lätta hundar, men med lite tid o arbete blir de förträffliga arbetshundar och familjemedlemmar.

Annons:
SofiaWe
2013-02-24 18:13
#14

Våran bullterrier hane gör likadant, tycker det är skitkul om man fightas tillbaka, så om han är alldeles för uppe i varv och inte ger sig så tar vi honom i knät, på rygg, i soffan eller på golvet, tills han lugnat ner sig. Han är dock bara 7 månader :)

[Teddies matte]
2013-02-27 16:50
#15

Kopierar vad jag skrev i ett inlägg till någon med liknande problem:

Nu har jag inte läst de andra inläggen, men jag har själv haft en sådan valp/unghund, kan förstå att det är jobbigt, idag skrattar jag bara själv åt det.

Det värsta man kan göra är att börja bråka med valpen eller göra den illa mer eller mindre, det triggar bara och du kommer få dubbla problemet tillbaka. Du skall absolut inte göra som de "lärt" dig på kursen, fy för allt sådant. Du kan ju heller inte kräva att valpen skall förstå ett nej som du inte befäst, det är ju bara dumt.

Först och främst måste du reda ut om beteendet bottnar sig i något annat, under/överstimulans, rädsla/osäkerhet/otrygghet, sjukdom/smärta, stress o.s.v. I mitt fall handlade det om en livlig och busig valp med lite dåligt tålamod och som lätt gick upp i en dålig typ av stress. Samma beteenden som du beskriver kunde hända både inomhus och utomhus på promenader t.ex. Inomhus berodde det oftast på övertrötthet eller stress vid för intensiv lek. Utomhus kunde han få överslag vid trötthet/stress eller vid dåligt tålamot eller bara för att få uppmärksamhet.

Den som inte haft en sådan här hund har inte så mycket att komma med, lyssna inte på någon som tycker du måste vara hårdare med hunden, hårda tag hjälper inte på sådana här hundar, att trilskas med hunden triggar bara, problemet bottnar sig i något, man måste jobba med grunden till problemet, inte bara få bort konsekvenserna! Jag fick aldrig någon hjälp som funkade med min valp, fick lösa det helt själv, ingen förstod sig på denna typ av hund utan kom bara med dåliga råd som bara skulle ha förstört mer, idag har jag en jättehärlig hund!

Hur är hunden i övrigt, har den lätt att slappna av både inomhus och utomhus? Jag fick börja med passivitetsträning med min, det hade han mycket svårt med, att vara passiv alltså. Samtidigt måste man ju genast bryta när det händer t.ex. på promenader, annars blir det bara självbelönande. Jag har provat lite olika, t.ex. genast stiga på kopplet, köra "ryggsäcken" ignorera o.s.v, men effektivast tycker jag är att ha hunden i ett helt vanligt halsband och koppel och när det börjar korta kopplet och sträcka ut armen och bara gå, då slipper hunden inte åt att bita och slutar allt snabbare för varje gång, den märker ju att det inte fungerar. Mycket effektivt. Samtidigt har jag tränat mycket miljöträning eftersom problemet bottnade sig lite i det också. Burlekar körde vi också med.

Idag är min hund lite mer än 2 och så otroligt mycket lugnare, visst kan det ta tid men samtidigt som man tränar och hunden mognar så försvinner det, men glöm inte att träna, och kom ihåg, inget våld!

[Ace_]
2013-02-27 18:01
#16

#15

Hunden är mkt lugn, stencool inne såväl som ute (för att vara en ettårig hane i alla fall). Beteendet jag beskrivit är helt enkelt det roligaste som finns för honom, att bråka och slåss är det absolut bästa han vet. Som för många kamphundar. Det är hans starkaste drift.

Det är otroligt lätt att säga att man ska "genast bryta". Jag är trött på att höra det för ingen verkar kunna svara på hur, men alla är rörande överens om att man måste bryta direkt. SÅKLART!  Det är väl fullständigt glasklart! Men det går ju fan inte. 

Jag ignorerar fullständigt och till slut ger han sig. Alternativt håller fast honom tills han slutar, vilket inte är helt lätt. Samt ökar hans fysiska träning, vilket verkar vara vägen till framgång med detta problem. Jag känner nu att jag har kontroll över det här och vet hur jag ska handskas med det.

"men effektivast tycker jag är att ha hunden i ett helt vanligt halsband och koppel och när det börjar korta kopplet och sträcka ut armen och bara gå, då slipper hunden inte åt att bita och slutar allt snabbare för varje gång, den märker ju att det inte fungerar. Mycket effektivt"

Min hund är 60 cm i manken och väger som sagt mer än hälften så mycket som mig som håller i kopplet, den där metoden rör honom inte i ryggen, han kommer åt att bita ändå. Dessutom händer det inte utomhus, bara inomhus, och att koppla honom gör ingen nytta iöht.

silverorm
2013-03-16 07:37
#17

#16 Köp en munkorg och sätt på honom när du märker att han börjar jaga upp sig, tro mig han kommer snart lugna ner sig, du säger till honom att gå o lägga sig, när han är lugn o nu menar jag lugn, suckar de djupaste suckarna tar du av munkorgen och ger honom ett tuggben istället. 🙂 Tillslut kommer han att förstå att det inte ger något att börja bita matte (hon bråkar ju inte tillbaka?) o så smånigom behövs inte någon munkorg. Jag gjorde så med min 1-åriga omplaceringshane som är amstaff/dogo, han hade tidigare lärt sig att problem löstes genom att bita, sårvård o kloklippning kunde vara en riktig utmaning, men nu är det betydligt lättare, inga bråk o inga bett mera.

jovita
2013-03-18 12:43
#18

Min tjej ( nu 1, 5 år , Staff/amstaff mix ) har sånt beteende .

 Jag har testat allt och det enda som funkar är att spruta vatten på henne när hon börjar hoppa på mig. 

Jag har en Bliw tvål förpackning fylld med vatten. Jag sprutar vatten på henne utan att säga ett ord. Nu räcker bara att visa henne "bliw" och hon sätter sig och slutar direkt. 

Jag tycker att det är ganska typiskt bullhund beteende och det spelar ingen roll hur mycket min tjej får träna och springa ute. Hon kan få sin fnatt när som helst.

Ignorera eller brotta ner henne gör saker ännu värre, bara vatten som gäller hemma hos mig :).

Emelie
2013-03-20 20:01
#19

Vill bara säga att min hane var likadan när han var kring 7-10 månader (beteendet började då). INGENTING fungerade verkligen, och ingen hade svar på hur jag skulle göra, inte ens uppfödaren.

Dock hade vi så mycket andra problem också, (och jag mina egna problem), så jag omplacerade honom innan han blev ett år gammal.

Tyvärr har jag ingen lösning på ditt problem, ville bara dela med mig av att det finns fler hundar som din. Hoppas det löser sig!

Sajtvärd för Bullhundar, medarbetare på Borderline & Djurtransport.

Står i stargroparna för en förhoppningsvis framgångsrik avel av tan-tecknade möss!

Sideshow
2013-03-22 02:28
#20

Jag har inte läst vad som har skrivits i tråden men jag uppfattar att hundens problem är att han inte tål frustration, har du tränat impuls kontroll? Men hunden kan ha ett naturligt behov av att kampa också? Du kan ju utnyttja hans kamp lust och använda som belöning osv ;)

Annons:
siamlove
2013-06-24 21:01
#21

Jag har och hatt en APBT tik som vid den ålderen betedde på dette vis.Alt vad jag gjorde var gas på elden.Ende som tog slut på galskapen var att jag visade min rygg,krossade mine armar och såg upp i taket.Hon fikk INGET uppmerksamhet innan hon roade ned sig.Hon lærde sig då snabbt att resultatet var en urtråkig matte och det var det siste hon ønskede.Prova och lykke til.

Upp till toppen
Annons: