Annons:
Etikettraser
Läst 19392 ggr
Ixectrona
2012-07-07 16:48

Ca de Bou - Rasartikel

Ca de Bou, Perro Dogo Mallorquín, Perro de Presa Mallorquín, Mallorkansk bulldogg, Mallorkansk mastiff, kalla den vad du vill. "Kär ras har många namn", heter det väl? Det är den Baleariska molossen, nära släkt med mastiffer som Presa Canario och bulldoggar som Alano Español och Perro de Toro. De har en månghundraårig historia då de har slagits och försvarat, men börjar idag användas mer och mer till sällskap och andra uppgifter, och rasen är full av kontroverser. Här är en artikel om världens minsta mastiffras.


Fotograf: Sanna Södergren Frekes Achilleus, född i Danmark, efter Darth Mirage de Vautrecoeur och Paco de Brisan.

Utseende

Ca de Bou är nog en av de minst extremavlade raserna som finns, i alla fall de spanska, mer "ursprungliga" linjerna. Vissa anser till och med att rasen ser ut som en blandras.

En sammanfattning av FCIs standard för rasen säger följande; en typisk moloss med något långsträckt kroppsform, som är medelstor, stark och kraftfull. Bröstkorgen är bred och djup, med ett något smalare kors. Huden är tjock och något lös, men får inte bilda påsar utom en mindre på halsen.

Huvudet är kraftigt och hos hanar skall omkretsen på skallen överskrida mankhöjden. De har kraftiga käkar med ett mycket måttligt underbett, och brett placerade hörntänder. Svansen är lågt ansatt, grov och bärs under rörelse i en lätt båge.

Mankhöjd och vikt är för hanar 55-58 cm och 35-38 kg, för tikar 52-55 cm och 30-34 kg. Det är alltså en rätt medelstor hund, men kan på grund av sin kraftiga kropp ge sken av att vara större än den är.

Färgerna är fawn (ljusbrun, gärna i djupa toner), brindle (i mörka nyanser) och svart (black&tan/trefärgad). Vita tecken tillåts, men får inte överskrida 30% av pälsens yta.

Historia

Rasen togs ursprungligen fram flera sekel tillbaka för att vakta skepp och hamnar i Mallorca och Menorca, men har liksom andra mastiffer och bulldoggar ett betydligt äldre arv som stridshund, ända bak till gladiatorarenan på romarnas tid.

Kung James I gjorde år 1229 Balearerna (en grupp på femton öar i Medelhavet, av vilka Mallorca är en av de största) spanskt, och genom handeln som startade mellan öarna och fastlandet kom hundar av mastifftyp till Mallorca.

År 1713 tog engelsmännen över Balearerna, och det var troligen vid det här laget som namnet Ca de Bou (katalanska för bulldog, tjurhund) kom till.

Under engelsmännens regeringstid över Mallorca introducerade de "sporten" tjurhetsning till ön. Man tror att engelsmännen tog med sig bulldoggar (förfäderna till dagens engelska bulldogg) och korsade dem med den inhemska vakt/jakt/vallhunden (som kan ha varit en blandning mellan Alano, Ca de Bestiar och Iberisk mastiff), medan andra tror att mallorkanska handelsmän tog Perro de Toro (spanska bulldoggar, nära släkt med Alanon) till ön för engelsmännens tjurhetsning.

Engelsmännen lämnade Mallorca år 1803, och efter sig lämnade de kvar blodsporten tjurhetsning. Den förbjöds i England år 1835, men inte i Spanien förrän 1883 (och hundhetsning - hundkamp - var tillåtet i Spanien ända upp till år 1940).

Ca de Bou, 1905.
Ca de Bou, år 1905.

Den första stamboken för rasen skapades 1923, och den första registreringen skedde 1928. Året därpå visades rasen för första gången på en utställning i Barcelona, och två år senare var rasen så vanlig att man skrev en rasstandard.

Men med förbudet av tjur- och hundhetsning, och på grund av andra raser som importerats till Mallorca, tappade allmänheten intresset för rasen, och efter andra världskriget ansågs den utdöd. Trots detta blev den, troligen av ett misstag, erkänd av FCI (Fédération Cynologique Internationale, den internationella kennelklubben under vilken SKK ingår) år 1964. Detta var underligt eftersom rasen som sagt ansågs utdöd.

Inte förrän på 1980-talet kom seriösa försök att återskapa rasen. Man hittade hundar på Mallorca som hade stora likheter med den gamla Ca de Bou, och korsade dem med bl.a. Ca de Bestiar, Perro de Toro och Engelsk bulldogg.

Fadern till rasen som den är idag var Tito, som tillsammans med sin brorsdotter Anastasia lade grunden för dagens Ca de Bou.

**Rasen idag
**

Det är en mycket mångsidig ras, troligen på grund av meningsskiljaktigheter rasfolket emellan, och de olika linjer som uppstått. Ursprungligen var den i alla fall en vakthund för hamnar och skepp, mot pirater och banditer. Sedan användes den länge i tjurhetsning och hundkamp. Idag anses den framförallt vara en vakt- och sällskapshund, även om den har andra användningsområden också.

I vissa länder används de som skyddshund och polishund, och tydligen, tyvärr, används de fortfarande i hundkamper i Puerto Rico, trots att det är olagligt där.

De är dock inte hundar som ska vara aggressiva mot sina artfränder. De skiljer sig från de flesta terrier, även Pitbull och American Staffordshire, i att de är mastiffer, och har aldrig avlats för att ha en djupt rotad instinkt att slåss med andra djur. De är däremot vakthundar, territoriella och dominanta, och det kan leda till aggressivitet i fel händer.

De ska, liksom andra mastiffer, vara lugna och samlade, men också mycket modiga. De är oerhört trogna och tillgivna sin flock, och är under lugna förhållanden tillitsfulla och självsäkra. De ska vara vänliga mot andra djur, men är som sagt vakthundar och kan vara mycket misstänksamma mot okända människor.

Jag summerar här ord som ofta används av andra för att beskriva temperamentet, så klandra mig inte om något låter motsägelsefullt.

Aldrig aggressiv, balanserad, bra med andra hundar, dominant, effektiv vakthund, "fanatisk trofasthet till sin ägare", frisk, glad, härdig, imponerande, lugn, lydig, positiv, självsäker, skarp, social, territoriell, tillgiven, trogen, tystlåten, underkastad sin ledare, varnar innan den angriper, vänlig mot både människor och hundar.


Red Basta Tank, 25% polsk, 25% från Puerto Rico, 50% spansk. Mest ser han ut och beter sig som sina spanska förfäder.

Trots att det är en så numerärt liten ras, inte vanlig i något land, så finns det uppenbarligen ändå plats för stora kontroverser och meningsskiljaktigheter i hur rasen ska vara.

I Spanien avlas de för att vara vakt- och sällskapshundar med det ursprungliga utseendet, och ser fortfarande mycket ut som på de gamla fotografierna.
I Puerto Rico avlas de för mer aggressivitet och används tydligen i hundkamper för att "testa egenskaperna". (Återigen, hundkamp är förbjudet i Puerto Rico och så detta kan inte ses som något annat än förkastligt och kriminellt.)
Och i vissa Europeiska länder, inte minst i Ryssland, Polen och Frankrike, siktar man på en betydligt mer "bulldogslik" typ, som är mindre, kraftigare, med ett kort, rynkigt ansikte, och inte alls samma atletiska kropp som man ser i resten av rasen.


Fotograf: Małgorzata Miłaszewska
Ett exempel på den mer östeuropeiska, "bulldoggsaktiga" typen.

Hälsa och avel

Ett till ämne med delade meningar. Å ena sidan så är de nog bland de minst utställningsavlade av molosserna och har aldrig plågats av överdriven hud, intryckta ansikten eller andra överdrifter. Så kroppsformen i grunden är mycket sund.

Men å andra sidan så har de mest avlats i länder där det inte finns många restriktioner på hälsotester och inavelsgrader, så de är ganska vitt plågade av inavel.

Sjukdomar som förekommer är som med andra molosser; höftledsdysplasi och hudproblem. Hundarna bör (men måste inte) röntgas i både höfter och armbågar innan de används i avel, och innan du köper en valp bör du se upp för nära besläktade hundar i stamtavlan.

Pälsen är kort och slät och då de saknar underull (och härstammar från Medelhavet) är de inte så köldtåliga.

**Att äga en Ca de Bou
**

Om man är intresserad av att skaffa sig en Ca de Bou, så finns det några saker att tänka på.

De flesta hundar i den här storleksklassen har avlats för ett aktivt arbete, och kräver motion därefter. Ca de Bou är liksom dess större släktingar en vaktande mastiff, gjord för att vara lugn och sansad och kunna arbeta passivt.

Detta betyder dock inte att de inte kräver motion, eller är soffpotatisar! De kräver, liksom alla hundar, daglig motion och stimulans.

Här kommer också linjefrågan in igen. Vissa kräver inte så mycket, andra som är från mer arbetande linjer kan vara riktiga arbetsmaskiner. Så man får kolla upp just linjen man tänker köpa valp ifrån, inte minst (precis som med alla hundar) hur föräldrarna är.

De har inte någon stark jaktinstinkt och bör inte vara särskilt svåra att ha lösa.

De avlas mer och mer idag för att vara vänliga och sociala med andra djur, men man får inte glömma att de, precis som sin släkting den Engelska bulldoggen, fortfarande har kamphunden kvar i sig.

Man måste också tänka på att det är fortfarande en mycket potent vakthund, som inte alltid lämpar sig i tätbebyggda områden. Det är inte garanterat att den tolererar springande barn, "konstiga" människor och främlingar, trots god socialisering.

Detta kräver alltså en ansvarsfull ägare som vet vad den ger sig in på, är alert (men aldrig nervös) och ser saker innan hunden gör det. Det är bra att alltid vara lugn och sansad själv och visa att man har situationen under kontroll, för att hunden ska ta dig på allvar.


Fotograf: Smok Bazyli Fawnfärgad Ca de Bou.

Mer information

Klubben för gårds- och boskapsvaktare - KGBVClub Español del Ca de Bou

Annons:
Bullemor
2012-07-07 18:44
#1

Tack för en bra artikel!

Finner rasen väldigt intressant, och har försökt läsa på lite själv. Det som slagit en mest är nog hur pass ojämn rasen verkar vara, men jag antar att det är naturligt med tanke på att den är så pass nyrekonstruerad.

Loveradio
2012-07-07 21:41
#2

Trevlig artikel Glad

/Mvh Sara - Sajtvärd på Dokumentärer
Medarbetare på Bullhundar
Besök gärna min blogg: loveradioblog.weebly.com

Rymdfisk
2012-07-08 13:34
#3

Tack för intressant läsning! :)

Upp till toppen
Annons: