Övergången gick förvånansvärt bra för oss faktiskt. Men båda kommer från samma uppfödare och i dåläget bodde de nära, så vi brukade ta med oss den äldre hunden och hälsa på, vilket alltid gick jättebra. Så när valparna var tillräckligt gamla fick han följa med och träffa dem. Han blev således inte alltför främmande för tiken vi skulle ha med oss hem, vilket jag tror underlättade en aning för dem båda. Från start var de som ler och långhalm!

Vid matning fick vi passa lite på lillfröken, då hanen hade fri tillgång. Tack och lov lärde hon sig fort att hon skulle låta bli hans mat. Numer har vi fri tillgång till båda två och det funkar bra för dem.

Promenadmässigt så fick lilltiken följa med även på länge promenader, men då blev hon buren. Om vi båda var hemma blev det enklare, för då kunde vi ta varsin hund och ge de lite egentid på samma gång.

Sova gjorde de väldigt gärna ihop (med oss i sängen), även om tiken fick sova på en filt på golvet innan hon var rumsren.

I och med att hanen var såpass trygg fick vi mycket "gratis", exempelvis vid ensamträning och liknande.

Så jag kan inte komma på att det skulle vara något vi ångrar att vi inte gjorde eller förberedde.

#1 Tack för svar! Jag är orolig för att Bella ska bli svartsjuk och i värsta fall vaktig. Ni upplevde inget sånt?

#2: Nej, kan inte komma ihåg att vi upplevde något sådant överhuvudtaget. 🙂

#3 Får hålla tummarna då!

Vad kul med en mini, lägg gärna ut bilder sen!

#5 Det hade jag gärna gjort men nu blir det ingen valp :(
För mig känns det viktigt att hunden har potential till att bli Terapihund och lilla svarts mentalitet stämmer inte riktigt överens med vad jag söker :( Känns jättetråkigt!

Åh vad synd! :(

#6 Nämen så tråkigt. Vad i mentaliteten var det som du inte tyckte stämde vid så ung ålder?

#8 Hon är reserverad mot människor och tar lång tid på sig att acceptera nya bekantskaper och även då är det bara okej.
Jag litar på uppfödaren i det här fallet då jag själv inte träffat valpen igen som äldre. Men för mig är en bulle utan propellersvans och överdriven glädje… fel. Nått är inte riktigt som det ska. Och att uppfödaren valde att inte behålla den i avel säger väl också en del…

Det är skittråkigt! Men jag vet vad jag vill och jag vill utbilda även nästa hund till Terapihund så jag letar vidare efter en valp som är framåt, självsäker och männskokär :)

Oj då förstår jag.

Bulle-barn brukar vara allt annat än tillbakadragna, så jag skulle nog inte heller ha valt ut en sån valp för en sådan arbetsuppgift.

Förstår verkligen din besvikelse! 😕