Jag har ingen, men jag har fick upp ögonen för dem för snart ett halvår sen och läser mycket om dem på olika forum och FB-gupper för OEB. Har hälsat på hos några uppfödare också, ifall det någon gång blir tillfälle att skaffa valp 🙂

Men berätta gärna om din hund och var den kommer ifrån. 🙂

Min OEB-tik Märta-Maj kommer ifrån Kenneln Rocketbullkennel och är född 2012.11.07 så hon är idag 10 månader gammal och väger 25 kg :-) Märta är verkligen världens snällaste hund, lung och tillgiven, går bra med alla hundar vi har mött och hon lyckas alltid charma människor i hennes omgivning, även om de inte vanligtvis tycker om bullhundar eller hundar överhuvudtaget. De är flera som har fått träffat henne som blir häpen hur otroligt fin och lugn hon faktiskt är, vilket gör mig till en väldigt stolt matte. Att hon skäller händer aldrig, kan räkna på mina fingrar hur många gånger jag har hört hon skälla och då har hon blivit rädd för exempelvis en stor sten :p. Vi håller på med sök och rallylydnad, vilket funkar kanonbra då de är inte nå problem att ha hon lös och hon är oerhört arbetsvillig. Att skaffa mig en OEB har varit de bästa beslut jag har tagit i mitt liv :) Hon är mitt allt och de jag håller kärast här i livet, en riktig solstråle och jag kunde inte önska mig en hund som passar mig bättre :-) Men ingen hund föds perfekt, de gäller ju att jobba med sin hund för att få den som man vill ha de och så är de ju med alla raser oavsett brasbakgrund, storlek eller vad man hade tänkt ha sin hund till. Kika gärna in min blogg, där skriver jag om mitt liv som har med OEB att göra :) www.oldeenglishbulldogge.blogg.se

Haha vilken söt bild! Hon är verkligen jättefin 🙂 Kul läsning om din hund, ska kika in på bloggen 😃

Läste nu i ett inlägg att hon är sjuk, är det några allvarligt? Det är ju många som har problem med höfter och leder, samt annat på grund av oseriös avel. Det gäller verkligen att man utvärderar uppfödarna riktigt noga, det är något som gör mig lite tveksam till att skaffa OEB, men de är ju så himla fina och underbara hundar!

Hon har inget som inte går att göra nått åt :) Sen beror de ju egentligen inte hur seriös aveln är, så kan valparna bli sjuka.. Även om föräldrarna har fina meriter. Tyvärr !

Satt exempelvis och prata med en kvinna som föder upp golden, föräldrarna hade super fina meriter, inge problem med sjukdomar men ändå fick någon valp artios, 6 månader gammal.. Så man får ju vara beredd på de mesta :/

Ja självklart kan valpar och vuxna hundar få problem även om det finns bra föräldrar och seriös avel bakom! Men majoriteten av de jag pratat med har haft någon form av problem med sin hund oavsett om det är seriös eller oseriös avel bakom. OEB är tyvärr en väldigt sjuk ras, som inte kommer bli bättre om det inte tas tag i :(

Men skönt att det inte är något allvarligt med henne, och att hon mår bra :)

#5 Hunden har en lös broskbit i armbågen som bör opereras snarast, med största sannolikhet ärftligt. Hon är foderallergiker med sådan klåda att hon kliar sönder sig. Allergier är ärftliga.

Och idag tagit blod o skrapprov för att diagnostisera ev Demodex, ja det var ju lätt att göra något åt. Seriöst?

Demodex är visserligen inte ärftligt, men försvagat immunsystem som gör att hunden får problem av kvalstren är ärftligt.

Oj lät inget vidare. :/

Som en liten utveckling av "Sen beror de ju egentligen inte hur seriös aveln är, så kan valparna bli sjuka.. Även om föräldrarna har fina meriter." Självklart är det så, men det man lätt glömmer är att kolla leden längre bak. I en så pass "ny " ras så är det lätt att lura sig på friska föräldradjur om man inte har en aning om hur förfäderna bakåt samt, kullsyskon till föräldrarna mår/hälsostatus.

Jag köpte en omplacerings-oeb för nästan prick ett år sedan - då skulle hon precis fylla ett år. Vi blev tvungna att avliva henne för lite över en månad sedan så min erfarenhet av oeb blev en 11 månader lång kul, härlig, lärorik, frustrerande, ekonomiskt väldigt kostsam och fruktansvärd resa. Sedan dag 1 var det problem. Hon hade jästsvamp, började klia, fick mer svamp, kliade ännu mer, fick urinvägsinfektion, fick ögoninflammation, analsäcksinflammation, tonsillit. Jag har spenderat så väldigt, väldigt många timmar med att söka info om dessa åkommor och hur man kan få bukt med dem. Mycket blev hjälpt med rätt mat. Jag har lärt mig hur enormt mycket en individanpassad kost kan göra för hälsan på en sjuk hund. Lucy pajade korsbandet (verkar vara vanligt inom rasen av vad jag förstått) vilket opererades. Hennes syster pajade båda korsbanden, också avlivad för övrigt. Lucys röntgenbilder visade kassa höfter. Och att hon hade utvecklat artros i knäna. Hon hade inte ens fyllt två. Ett par månader gick efter operationen och hon började halta mer igen. Veterinären kände ett glapp i det opererade knät och sprutade in kortison. Hon fortsatte halta trots kortisonet. Vi valde att avliva eftersom alternativet var ett pensionärsliv fyllt av NSAID-medicin hennes mage kraschade av, kortisonsprutor, ej för mycket lek, inga långpromenader och rehab en/ett par gånger i veckan. Inget värdigt liv för en så ung hund resonerade vi. Vi visste inte heller om hon någonsin skulle kunna bli smärtfri trots medicinen. Lucy, 23 kg, var en riktig clown och allas älskling. Vi tränade en massa tricks mest, och spårade. Även lite rallylydnad. Lucy älskade mat mest i världen och kunde göra precis vad som helst för en liten bit gurka. Väldigt rolig att umgås med och hon är fruktansvärt saknad. Jag ångrar inte att vi köpte henne, men det senaste året har varit kaos och att ha en så sjuk hund tär hårt på en. Oeb är långt ifrån någon frisk ras som många uppfödare verkar vill påstå. Jag skulle inte rekommendera någon att köpa en oeb. Det här var min erfarenhet av att äga en oeb och jag tänker hålla mig långt borta från oeb-världen i framtiden. Hälsa är allt. Lycka till med Märta-Maj! Jag hoppas hon blir frisk snart, och håller sig frisk!

#10 Lilla Lucy, huu får tårar i ögonen varje gång jag ser den bilden på henne. Hon var så himla fin ❤️

#11 Hon var verkligen en speciell hund. Vår lilla älskling. Bifogar en lite gladare bild på vår galning. Brottning på rygg! Bästa som finns! Näst efter allt som går att äta. (Var hemma hos mamma och hennes corgi, och tappade ner en äppelbit på golvet. Hunden åt inte upp den?! Jag trodde han var sjuk, haha. Alldeles för van vid en hund som bara äter. Allt.)

Till minne:

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

#12 vilken härlig bild, värsta busråttan :)