Varför inte anpassa ledigheten efter lämplig kull?

Jag tror inte uppfödaren har något emot att hålla en ev. valp lite extra, har uppfödaren bra förhållanden och bra umgänge för valpen så är det närmast idealiskt att den får stanna lite längre.

Håller med Mischa.

Ni kan ju överlappa semestern en del, men ha resten före/efter den gemensamma tiden, för att på så sätt förlänga tiden som ni kan vara hemma med valpen.

Sist jag planerade valp så hade jag 7 veckors semester/komp att vara hemma på samt att jag alltid har minst två veckor sparade att ta till för "vård av sjuk hund"

Kan tipsa om kennel Ballstaff.

#1, jo, det är tänkt att vi ska kunna utnyttja i princip hela sommaren och lite av hösten, allttå så lång tid som det bara är möjligt innan vi introducerar daghusse/matte eller annan lösning för vardagar. sambon pluggar, så han har några dagar i veckan i skolan. tanken är att om vi skulle hitta en vårkull där valpen kanske kan stanna ett par veckor hos uppfödaren innan min sambo slutar skolan (mest för att det kan vara svårare att pricka precis än att ha några veckor tillgodo :P) och jag går på semester så har vi optimalt med tid (typ 3 månader) där någon är hemma med valpen, plus tre veckor tillsammans med valpen.

#2, tack för tipset :) Ballstaff har vi kikat på. vi bor i stockholm, men kommer faktiskt från krokarna runt Ballstaff kennel, och planerar att att flytta tillbaks dit, vilket kan vara kul. spenderar också en hel massa tid i  krokarna. alternativet är att välja en kennel i stockholm, så vi har närhet till uppfödaren under de två första åren (mest det första). även om min sambo är hundvan och jag har hunderfarenhet så är det alltid pirrigt och lite läskigt att få hem ett nytt litet djur :) just nu spånar vi mest, blir att börja kolla mer seriöst runt årsskiftet-januari när vårens kullar börjar planeras :)

Låter bra, men tänk på att många uppfödare redan har planer.

tack #4! skulle du föreslå att vi redan nu kontaktar uppfödare för vårens kullar?

#5 Ja det skulle jag göra om jag vore du!

Jag föder själv upp och håller gärna valpar i någon vecka extra för att valpköparna ska få ihop sin ledighet, så det bör nog inte vara några problem för någon annan heller att ha valpen hemma några veckor till :)

Håller med #5, kontakta kennlar som du är intresserad av redan nu. Flera har förmodligen redan börjat ta upp intresseanmälningar på kommande vårkullar.

#6 & 7, tack snälla ni! då kanske det är hög tid att börja fundera på vilka uppfödare man vill hinna kontakta. vi får sätta oss ner och fundera lite.

jag fastnade fullständigt inne på din hemsida Olga RW, vilka otroligt vackra hundar du har och föder upp! tack för din input som uppfödare.

en n yfråga dök upp här imorse. jag har föstått att det finns lite fler sjukdomar än H/D och E/D. lite bekymmer med demodex och liknande, samt lite andra sjukdomar. finns det något bra sätt att kolla upp vilka linjer som har haft bekymmer med vad? eller får man helt enkelt lita på att uppfödaren är ärlig med eventuell demodex, eksem och liknande.

hur vanlig är EP i de svenska linjerna?

Tack så mycket :)

Rent statistiskt ligger staffen bättre till än iaf min ras amstaffen gällande HD/ED, hudproblematiken verkar dock vara något större. Kan säkerligen bero på större population = större antal drabbade individer. EP är inte så vanligt förekommande men det finns, om jag inte minns helt fel har SSBTKs avelskommitté koll på en del EP hundar, då de iaf för några år sedan ville ha info om EP-sjuka hundar. De flesta staffar är fria från L2HGA & HC, antalet bärare av sjukdomen uppskattas till ca 8% av testlaboratoriet Antagene i Frankrike som utför DNA-tester.

Tror denna sida kan vara bra att kolla in
http://friskstaffe.se/

#10, tack igen för hjälpen och länken! ytterligare en fråga till dig som är uppfödare (hoho, tar chansen att utnyttja din kunskap maximalt, hoppas det är ok :)). hur är det med eksem och ärftlighet? om man kollar eksem hos tidigare kullar till föräldradjuren, kan man få ett hum om risken för eksem i kullen man själv är intreserad av? antar att även foderkänslighet går in lite i den kategorin. man vill ju undvika sjukdomar så långt det går, även om det "bara" är eksem och foderallergi.

Det beror förstås på vad det är för eksem och vad den är orsakad av. Många gräver inte så djupt och behandlar bara symptomen. I fjol hade jag en hel valpkull som i leveransålder drabbats av en sorts eksem. Så jag fick åka in till veterinär med alla 11 + deras mor. Vi gick till en hudveterinär på en gång och gjorde en omfattande undersökning - ohyreutredning, skrap för demodex och mjällkvalster. Hittade inget. Jag hade en teori om ringorm (mycket ovanligt på hund) för valpmamman har en stor passion för att jaga och döda råttor och andra mindre fräscha smådjur som igelkottar. Hudprov från mamma och valpar skickades in till SLU eller SVA, minns inte vilket nu, och det visade sig mycket riktigt vara gnagarringorm. Vi fick behandla med klorhex schampo som man kan behandla även vanlig eksem med.
Våteksem verkar vanligare, hundarna drabbar oftast på sommaren under badsäsongen.

Skulle hunden få det en gång av någon anledning är det väl en sak, är det något som är återkommande bör man dra öronen åt sig och ta reda på varför hunden drabbas av det gång på gång.

För min egen del som uppfödare går foderkänslighet bort, och hittills har jag haft turen *peppar-peppar* att ha hundar som kan äta i stort vad som helst utan att reagera. Vet en uppfödare som använda två foderkänsliga hundar och deras valpar fått samma problem dock i större omfattning och vissa fått känsligheter orsakade av annat också. Jag tror att ju mer man använder hundar som är känsliga mot något, desto mer kan man öka felets storlek och proportion. Det må vara att 1 av 10 valpar efter friska föräldrar utvecklat en känslighet, ligger det däremot på säg över 50% av kullen bör nog uppfödaren ta sig en funderare på om någon ur den kullen ska öht gå i vidare avel. Samtidigt kan en av/båda föräldrarna till den kullen lämna friska avkommor i kombination med en annan tik/hane.

Kolla gärna vad uppfödaren utfodrar sina hundar med och hur utfodringen ser ut för tiken och valparna.

Hur man än vänder och vrider på det kan det alltid komma något fel i kullen hur mycket man än försökt kolla upp föräldrarnas hälsa och lynne och deras släkts hälsa mm. Har du turen att finna en vettig uppfödare kommer inte denne att vända dig ryggen så fort man meddelat om att valpen/hunden blivit sjuk på något sätt, utan kan finnas där och stötta en på vägen, även om man som uppfödare inte kan bara knäppa med fingrarna och trolla bort problemet hur mycket man än vill det.

Jag skulle förmodligen kunna skriva hur mycket som helst, haha! Får nöja med här så länge :)

haha! jag kan tänka mig det :P man samlar ju på sig en hel del kunskap under åren, och är man uppfödare och brinner för det man gör grottar man ju ner sig lite extra :) jag är glad att jag hittade in på denna delen av forumet. det har varit ett väldigt trevligt bemötande här inne och vilja att svara på en förvirrad nybörjares frågor :)

ja, sjukdom är ju ingenting som man kan helgardera sig mot, och även om man gör så gott man kan så kan ju vad som helst dyka upp. min svåger fick precis ta bort sin Rhodesian Ridgeback på grund av en väldigt ovanlig autoimmun sjukdom som ingen hade ens en tanke på skulle kunna dyka upp.

när det gäller foderallergi, vad är det vanligaste där? är det spannmål?

en annan fråga till dig som föder upp bullhundar (iofs Amstaff, men man kanske kan få ett hum), hur är det mer könsbunden aggressivitet? vi är lite inne på en hanhund, eftersom jag gärna vill träna en del, mest på en hobbynivå, ochj ag har fått för mig att hanhundar är lite mer jämna, samt att jag tycker att en snyggt musklad hanhund av både steffe och amstaff är riktigt läckra. hur är hanhundarna av dessa raser generellt med andra hanhundar? jag vet att det är skitsvårt att säga eftersom det beror både på individen och på tiden vi lägger på socialisering, men vi har en del hanhundar (och tikar också för den delen) i familjen och vår närmsta bekantskapskrets. är det kanske bättre att se sig om efter en tik, eller spelar det ingen roll?

tack för ditt tålamod Olga RW, och alla andras också! :) det dyker upp tankar och funderingar hela tiden

Spannmål och vissa proteinkällor är nog vanligast.

Det är väldigt individuellt från hund till hund vilket du redan har förstått - en del funkar med vissa hundar men inte med andra, medan en del funkar inte med några alls. 

De hundar jag vill att mina ska kunna umgås med, ser jag till att socialisera mina hundar riktigt bra med. Av mina hanhundar kräver jag inte att de ska funka med andra hanar vid lek etc., det räcker iaf för mig att vi kan gå promenader med andra hanar, träna ihop, vara på utställning mm. De behöver inte älska andra hundar och vilja ha ett socialt umgänge med dem, det räcker för mig att de kan acceptera andra hanhundars och existens.

Vissa hanar kan ex.vis bli väldigt påverkade av att någon tik i närområdet löper eller att det har varit en löptik på klubben, vilket kan försvåra vid träning. Samtidigt har man ju det andra problemet med tikar att de löper och ibland blir skendräktiga och kan påverkas lite av det. Vissa tikar funkar inte med andra tikar heller, så samma bekymmer där med. Det jag upplever iaf med tikar är att de brukar visa ganska fort huruvida de känner för en annan tik så att man vet var de står, medan hanar kan funka rätt bra med andra hanar tills de kommer på en vacker dag att de är lite ballare än deras manliga vän, och spänner upp sig lite extra och kanske får gensvar. Amstaffar och staffar kan vara snåla om leksaker och mat och inte vilja dela med sig av dessa med andra hundar, så det är bra att eliminera sånt vid de första träffarna med andra hundar så att någon av hundarna slipper slå på resursförsvaret. Mina tikar kan plocka vad som helst av killarna, medan dem ogärna delar med sig av sina prylar med samkönade.

Skaffa en hund av det könet ni vill ha och ha i bakhuvudet att det kan få bli ett begränsat umgänge med andra hundar, och försök att få hunden att funka med de hundar den ska ofta umgås med. Ni skaffar ju en hund för er egen skull och huvudsaken är att ni och hunden trivs med varandra och har ett bra vardagsliv ihop, umgänge med andra hundar får man se som en bonus :)

Du har fått jättebra tips av Olga! Tänkte bara tillägga lite tankar/erfarenheter.

Jag hade en god vän som köpte sig en Staffe, hon AD/HD röntgade tiken, inte uppskattat av uppfödaren eftersom hon hade HD D vill jag minnas. Ännu mindre populärt var det när hon meriterade hunden i bruks, både sök o spår. Vännen blev utskälld av uppfödaren, "sånt skall man inte gör med sällskapshundar".

Det tog vännen två års letande innan hon hittade en hund som dög, en tik från Ballstaff. Den tiken har fått valpar för något år sedan. Om du vill kan jag PMa dig kontaktuppgifter, hon kanske kan hjälpa dig med vad du skall leta efter, eftersom hon är mycket mer insatt i rasen.

#15, tack för engagemang! du får gärna pm:a mig uppgifter, mailade dem igår med lite frågor om bland annat vilken syn dom hade på träning, och om våra planer på agility, sök och WP och eventuellt lydnad. jag vet ju att det är en sällskapsras, så det handlar ju inte om att vi har några stora tävlingsambitioner, utan om att vi vill komma ut till brukshundsklubben någon dag eller två i veckan och träna för att det är kul. hade det bara handlat om att jag vill ha en hund i soffan att klappa på hade man ju lika gärna kunnat strunta i det och nöja sig med att bli en crazy cat lady :P mycket underlig inställning hos uppfödaren i din väns fall…

har du uppgifter får du hemskt gärna höra av dig med dem, så jag har mailat rätt :) får man ett tips om uppfödare härifrån kände jag att dom flyttade upp på listan över kennlar. vi ska ner till Göteborg här i veckorna, så har man litetur och dom har tid kanske man redan nu kan höra av sig och komma förbi och hälsa på hundarna :)