Staffen är en högenergihund och behöver mycke aktivitet. Lättlärd rolig och glad hund.

Nu gör jag något jag först inte tänkte göra men jag tänkte ta upp vaktdelen. Jag tror att rasen felaktigt tillskrivits vaktegenskaper i en del hundböcker då rasen i engelsk litteratur brukar nämnas som watch dog.  Watch dog är en hund som signalerar om den märker något och detta har sedan blivit slarvigt översatt till vakthund. Författare/översättare har alltså haft svårt att hålla isär watch respektive guard dogs.  Delen med att signalera om någon kommer eller om hunden hör något ljud har jag själv erfarenhet av, det finns hos rasen. Medan mer vaktliknande beteenden är ovanliga.

Jaktlusten kan variera mellan olika individer och en del har också en stor portion viltskärpa. Från början var hundtypen en mångsidig kamphund. Förutom hundkamp med andra hundar och badger drawing mot grävlingar så användes den också vid ratting och duck baiting.  Utöver det användes den för vermin control (skadedjursbekämpning) där alltifrån råttor, möss och vildkatter kunde ingå som tänkbara skadedjur.

Det är rolig och glad hund med människor men pga sin bakgrund kan den visa upp en helt annan sida mot hundar och andra djur.

Med det allmänt sagt om rasens bakgrund och egenskaper är hälsodelen något en valpspekulant måste sätta sig in i. Det förekommer problem med leder, ögon, hud och lite allt möjligt som du bör sätta dig in i innan ett köp. Istället för att skriva något eget om hälsoproblem så länkar jag två bra sidor om ämnet.

http://staffinfo.se/sjukdom_index.htm

http://friskstaffe.se/

#2 skrev det bra och jag tänkte lägga till min erfarenhet också, utifrån bland annat mina två egna.

Till att börja med kan jag säga att det varierar väldigt från individ till individ vad gäller de olika egenskaperna. Tiken har lite jaktinstinkt och skulle kunna sticka efter ex en hare om chansen finns. Hanen däremot har väldigt liten jaktinstinkt. Vad gäller vakt så är det precis som #2 skriver, att de vaktar inte utan snarare bara larmar. Här är det mest hanen som boffar om det förs ett sjuhelsikes oväsen i trapphuset, eller för att tala om att posten snart kommer trilla ner i brevinkastet.

Hur mycket den kräver varierar även det en del, allt ifrån individer som vill träna hårt till de individer som nöjer sig med lite lättare träning (mer "vardagsträning"). Vill man inte ha en som kräver lite mer bör man inte välja från arbetande linjer/kennlar (vilket väl inte är fullt lika många som utställningskennlar eller sällskap).

Sen vad gäller hälsan så kan jag flika in lite där också. Har själv negativ erfarenhet med båda hundarna.. Hanen (4 år) fick lokal juvenil demodex som sen hade försvunnit helt när han var runt året. I slutet på oktober kom en hårdare smäll när han började få problem med spruckna klokapslar och klokapslar som lossnade - fick diagnosen SLO. Tiken har klarat sig vad gäller sjukdomar, men har å andra sidan D-höfter. Så när det är dags för nästa kommer jag vara så sjukt petig med vilken uppfödare det blir!

I övrigt kan jag väl säga att staffen är en otroligt underbar ras och jag har svårt att se mig själv med någon annan. De hänger med på precis allt, mina två kan utan problem ta en slappdag i soffan om man mår dåligt, har funkat klockrent med smådjuren vi hade tidigare (kanin samt hamster) och är suveräna med vår snart 1-åriga son.

#3 Tack!

Är det vanligt att de får dessa sjukdomar? Har Evi haft problem med höfterna?
Skulle rasen funka ihop med en till hund i hemmet?

Har själv tänkt att ha hunden till utställning och sällskap. Och hittade en uppfödare där mamman har HD:C/C och pappan HD B/C, kollade bak på stamtavlan och resterande bak har HD B/B och någon A/B. Hur kommer de sig då att föräldrarna har C och B ? Är C dåligt eller okej?

#4: Demodex är tyvärr relativt vanlig inom rasen. SLO däremot så vet jag faktiskt inte om en enda till staff som har det, så det är definitivt ingen rasspecifik sjukdom. Evi har inga direkta problem av höfterna, mer än att hon kan se lite stel ut på vintern om det är väldigt kallt. 

Om de funkar är lite olika. Överlag fungerar det, men eftersom det är en ras som tycker om att leka ganska buffligt så bör det väl inte vara en hund som är ömtålig (min åsikt). Vet flertalet staffeägare som har andra raser, ex samojed, rottweiler, dvärgpinscher, fransk bulldog odyl. Men sen finns det vissa individer som hellre trivs själva.

När det gäller HD så är det inte enbart föräldrarnas statusar som spelar in, utan även syskon till samtliga. A och B räknas ju som OK, C räknas väl som "grad 1" dvs det är inte en bra höft. Sen att använda en hund med C-höfter i avel så beror det på, men om den används så ska den kombineras med en ua (dvs A eller B).  I min tiks kull så har ex en A-höft, en C-höft och så min tik med D-höft.

#5 Okej, ska läsa på lite om Demodex o se vad det är och innebär. 
Men kan de få problem av D-höfter? Typ svår rörlighet osv? 

Just nu har vi en chinese crested hane. Som dock är van vid föräldrarnas tik på 12 kg hårda lekar hehe. Så skaffar vi en till så kommer den o växa upp tillsammans med vår nuvarande hund. 

Okej, så om föräldrarna har C/C och B/C kommer valparna troligtvis få C eller? Eller kan de även bli D? Är det en risk man tar om man köper en valp av dessa föräldrar?

#6: De kan absolut få problem av D-höfter. Huruvida de får problem, vid vilken ålder och i vilken utsträckning varierar dock. Allt ifrån att de klarar sig från problem alls, till problem redan i ung ålder. Det är nog fler faktorer som spelar in, bland annat hur musklad hunden är, om den tränas hårt, om den har ex har ED-problem också osv. Men helt klart löper de ju högre risk för problem än de som har bättre höftstatus.

Huruvida valparna troligtvis får C om föräldrarna har C/C och B/C vågar jag inte uttala mig om helt säkert. Det kan bli så, men det behöver inte bli så heller. Så om man väljer valpar efter en sådan kombo är helt upp till en själv och vilka kvaliteter föräldrarna har. 🙂

#7 Okej, så de kan likaväl bli B höfter? Det är bara föräldrarna i stamtavlan som jag kan se har C/C och B/C höfter alla andra har B/B och någon A/B. 
Hur funkar ärftligheten på höfterna?

Eller om te.x Alla i stamtavlan som man kan se, har A/A och några enstaka B så kan det ändå bli C eller D på höfterna?

#8: Jag är inte helt säker på exakt hur ärftligheten på höfterna funkar. Men om så många som möjligt i släkten är friröntgade (dvs A eller B) bör risken för C eller D-höfter helt klart minska.

#9 Ja okej, Tack :). Har säkert frågat de innan men hur kan föräldrarna fått C höfter om ingen annan bak har det?

Har hittat en jättefin hane som troligtvis kommer göra sig bra på utställning men vet inte om jag vågar köpa efter ngn med C höfter :/..

HD kan pluppa upp när o hur som helst. HD har polygen arvsgång o man vet ff inte riktigt hur det går till, då det både är arv o miljö som spelar in.

Min förra hund, en BC hade B + C, båda föräldrarna, hela tjocka släkten på kors o på tvärs hade A eller B eller UA enl. tidigare graderingen. Hanen fick 72 valpar av dessa hade en D, detta med en annan tik som oxå hade utmärkta höfter bakom sig, men 2 utav över 70 valpar fick HD. Så hur noga man än är så kan det gå fel ändå.