Kul att du fattat tycke för Staffen! :D
Vår Medarbetare NinniH har två stycken och kan säkert berätta mer om rasen. Hon är just nu bortrest och kommer snart hem, men har vi tur så kanske hon får möjlighet att titta in här under resan. :)

Här har du iallafall en artikel om Staffen som hon skrivit: http://bullhundar.ifokus.se/articles/4eee52a3d4ebea7933030135-staffordshire-bullterrier-rasartikel#articles-1

#1 Ja hoppas att hon kan det. Läste artikeln och blev mer övertygad. Det ändå som oroar mig är att jag är kaninuppfödare och ja det står något om att den gärna käka upp en kanin. Även om det beror på individ. Är väl något man kan lära en valp att inte göra antar jag.

Det lär ju inte bli en ny hund på ett tag än och definitivt ingen staffe så länge jag bor hemma. Finns bara ett ensiffrigt antal hundar som min pappa går med på nämligen och staffe finns inte där.

Kolla i denna artikel och bläddra ner så ser du en av hennes Staffar med en kanin. :D Det handlar om att vänja hunden och vad det är för individ.
http://bullhundar.ifokus.se/articles/4efde04188f47208da005e6c-fordomar-och-okunskap#discussions-1

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om Staffen som du inte redan läst. Rasklubbens sida har en bra "checklista" om vad som krävs av en ägare. Gällande det jag skrev i artikeln att de "gärna kan käka upp en kanin" kan gälla indidiver ur alla raser och är inte specifikt för staffen alls. Att jag skrev det var för att man inte ska ta för givet att de funkar med alla djur. Mina två är vana sedan valpar med kaninerna här hemma och vet att man ska vara snälla emot dessa. Så i mycket handlar det om träning från tidig ålder.

Kan berätta lite om mina två individer här hemma som är varandras motsatser. Har en hane på 20 månader och en tik på 7 månader. Hanen är en väldigt okomplicerad herre som gärna "lullar" runt lite i sin egen lilla värld när vi är ut på promenad. Lite tjuren Ferdinand över honom, förutom att han luktar tikdofter och inte blommor. Han tar det gärna lugnt och är inte särskilt förtjust i exempelvis aktiveringsleksaker som kräver eftertanke, utan föredrar att "strimla" ett tuggben eller liknande. Tiken däremot är ett yrväder som vill undersöka precis allt när vi är ut och hoppar upp på bänkar, stenar, över stockar, under saker etc. Hon kör "fullt ös, medvetslös" när hon är lös utomhus. Hon har en väldig vilja att vara till lags och kommer som ett skott om man ropar. Det båda har gemensamt är sin kärlek till människor och allra helst barn. De går jättebra ihop med kaninerna och även hamstrarna.

#4 Har liksom redan en katt som jag behöver hålla reda på så han inte snor mina kaninungar. Behöver inte en hund med. Men handlar det om träning så blir det inga problem. Jag är ju uppväxt med hund och kanin och jag har inte haft några problem.

Haha jag gillar båda sorter. Roligt att ha en av varje. Är dem enkla med inkallningen? Min amris kommer inte om han är lös ute. Hans blick säger "tror du jag är dum eller jag vill inte gå in/hem". Sen sticker han.

#5: Hanen kan vara lite seg med att komma, då han bara ska sniffa klart på den fläcken. Lite Alfons Åberg över honom. "Jag ska bara". Om inte husse ryter i, för då kommer han som ett skott (husse kan få till riktiga avgrundsvrål om det behövs). Tiken är riktigt duktig och kommer på en gång.

#6 Haha ja vråla kan jag inte. Är väl något man ska träna på från början.

Vi har väldigt många barn i släkten. Jag är äldst av barnen och jag är snart 20år. Den yngsta är 6mån. Lika bra att fråga. Antar att det blir ramaskrik om jag kommer hem med en staffe. Min mormor blir orolig över min amris lekmorr. Hon är inte van vid att hundar kan morra utan att vara sura. Jag vill liksom kunna lämna mina vuxna släktingar med hunden utan att bli tvungen att ta med hunden.

#7: Angående vad familjen ska tycka.. Då jag sa till min mamma att jag ville ha en Amstaff, då blev hon helt galen och skrek att det kommer inte in nån mördarhund i huset och om jag köper en så flyttar hon.
Idag älskar hon honom, leker med han, pussar honom massor på nosen, skrattar åt hans personlighet och saknar honom om jag inte besöker dom på länge. ;)

Familjemedlemmar blir så nära hunden från början, så de vänjer sig, de lär sig och till slut älskar dom också hunden. :)

#8 Hoppas det. Min mormor skrämde upp min morbrors fru sist dem var här. Jag hörde något om morr och farligt och sedan ropade dem tillbaka mig. Ser Tintin lekmorra med fyraåring precis som vanligt. Det var ju inte första gången så varför skulle han vara arg nu.

Min familj har mycket fördomar mot hundar. Dem är livrädda för schäfrar så vet inte vad som skulle hända om jag tar hem en staffe. Panik och alla flyr genom föntrena skulle jag tro. Nu har jag ju träffat en kille som inte verkar ha några fördomar mot hundraser och likadant hans familj. Tur det. Men dem lär väl falla precis som jag gjorde genom att bara läsa om rasen. Måste träffa en.