Hej!

Roligt att du är intresserad av Bullterrier.

Personligen så har jag aldrig läst någonstans att det INTE passar med en Bulle i en barnfamilj. Snarare tvärt om, så är det ju en ras som faktiskt är känd för att trivas bra med det stök och stim som det blir i ett hus med barn.

Däremot skall man vara medveten om att de lätt kan tacka omkull en småtting av misstag i sina glädjeryck. Som med alla hundar så krävs det ju invänjning med både barnen och hundarna, men rent generellt så tycker jag att Bullar brukar trivas bra i familjer.

De tycker ju om när det händer saker och när de får vara med överallt. Mina hundar hittade man ofta mitt i högen av leksaker eller lego med barnen lekandes omkring dem när de var mindre. Mina Bullar har alltid avgudat barnen och sett dom som del av vår flock från dag ett.

En Bulle kan mycket väl passa som första hund, förutsatt att man har god hundvana på annat vis och är bra påläst. Dom är envisa, starka och kräver en ägare med mycket humor, stor portion tålamod och kanske framförallt en konsekvent men ändå vänlig uppfostran.

Det finns några andra trådar här på sajten där folk skrivit om sina erfarenheter av Bullar, läs gärna mer där också!

På köpahund.se tex står det att den inte passar med barn. Och på rasklubbens hemsida står det att köpa en bullterrier kan vara det bästa eller mest katastrofala du någonsin gör. Att de till och med kan behöva avlivas om de råkar hamna i fel familj. De gör ju inte bra reklam för sin ras precis.

Att man ska ha tålamod och vara konsekvent gäller ju för många raser, men när jag läser sånt här så får man ju intrycket att de är hemskt svåra hundar som är jättejobbiga och att man måste vara någon form av expert för att klara av dem.

Jag undrar liksom vad de menar med "fel familj". Är man en helt vanlig svenssonfamilj som motionerar lagom mycket, bor på landet så hunden kan springa fritt på gården ibland (självklart under uppsikt) och har hundvana, är det fel familj för en bullterrier då? Eller vad är det de kräver extra mycket av som inte andra raser gör? Hoppas du förstår vad jag menar. :)

#2 såhär står det på köpahund: "Den är mycket intensiv och kärvänlig, vilket kan ta sig i uttryck med en burdus framfart som inte lämpar sig för småbarn."

Vilket är ungefär som jag skrev. De är så glada i barn att de kan bli för burdusa i sin glädje

Vi vill inte göra FÖR bra reklam för vår ras. Vi vill att folk tänker efter först, för det är en väldigt stor skillnad på tex. en golden eller en Bulle. Den avskräckande taktiken har faktiskt gjort att Bullterriern har lyckats slippa hamna på löpsedlarna och har hamnat hos bra människor i de allra flesta fall.

De bullar som hamnar så fel att de får avlivas är en Bulle som fått bestämma för mycket. Den har fått sin vilja igenom för ofta och haft ägare som inte kunnat vara konsekventa i rätt situationer. Det kan även vara en hund som inte fått lära sig att ta det lugnt och varva ner. En maniskt upptrissad Bulle är inget roligt umgänge! Gudskelov är det väldigt sällan det går så illa..

Jag brukar säga att om jag gjort allt jag kan för att avskräcka en presumtiv valpköpare, men den ändå är intresserad, då kan de kanske vara rätt person för rasen!

Om man kan erbjuda ett normalt hundliv där hunden slipper vara ensam mycket , samt där familjen är medvetna om att de kanske inte kommer få världens lydigaste hund, så visst!  Vill också påpeka att det skiljer en del mellan linjerna så hör dig för hos uppfödarna om hur föräldrarna är. Rent generellt var även Bullarna vassare och envisare förr än de är nu.

Man kan egentligen skriva hur mycket som helst, men bäst uppfattning får du nog om du åker och träffar lite Bullar och deras ägare. Rasklubbens utställning är i Vilsta, Eskilstuna den 4-5 augusti. Valpar och miniatyrer på lördag och vuxna standardbullar på söndagen.

Har du möjlighet, så kom då!

Gick och funderade här under dagen om informationstexten som finns på rasklubbens sida samt på köpahund.se på något vis skulle vara väldigt överdriven. Läste igenom allt ordentligt igen, men tycker faktiskt inte att den är varken överdriven eller missvisande.

Jag tror, som jag skrivit föut, att om man är beredd på att ta "det värsta" så är det lättare att bli positivt överraskad över att det blev enklare än man trodde att bli Bulle-ägare.

Om man inte riktigt vill ta till sig vad som står i texterna så kanske inte Bullterrier är rätt ras…