Hej, Jag har inte Staffe själv, utan Bullterrier. Skulle dock bara vilja att säga att även om man har en hund man KAN ha lös överallt så rekommenderar jag ändå inte att man har det när det kommer till Bull&Terrierhundar.

Många människor är extra rädd för den här typen av hundar och skall inte behöva gå omvägar för att du känner att din hund skall vara lös "överallt". Man kan dessutom inte veta hur din hund skulle reagera om den möter en annan hund som inte var vänligt inställd till den. Många kommuner har dessutom kopplingstvång inom tätbebyggt område året runt, som jag tycker man skall följa.

hejsan!

Jag har en staffe på 6 månader, världens underbaraste hundar om du frågar mig:) till och börja med måste jag hålla med #1 man måste respektera att vissa människor är hundrädda och inte minst för "bulliga" raser. Ang hur man blir bemött är väldigt olika, just nu är ju min valp än så länge & vapar tycker ju de flesta är jättesöta oavsett ras, men iaf många vill hälsa och klappa och det har till och med varit bilar som stannat och gett honom beröm. Men det har även varit folk som frågat om det är en "kamphund" eller om det är pitbull med skräck i rösten och backar, men det positiva överväger :)

Min staffe älskar människor (precis som alla andra staffar) och vill gärna hoppa upp och slicka i ansiktet på varenda person och framförallt springa fram till alla vi möter på promenader detta försöker vi jobba med och vi gör framsteg varje dag!

Det är en otroligt charmig hund jag ångrar inte mitt rasval en sekund :)

Min Kenzo :)

Har två stycken staffar, en hane på 2 år och en tik på 1 år och upptäckt att det helt klart är rasen för mig!

"Men tänker ang kennlar, hur luskar jag ut om kennlen är seriös och avlar efter rätt förutsättningar och med kunskap? har ni några att rekomendera eller varna för? något att tänka på?"
Det kan ibland vara mindre lätt att veta och sen beror det ju även på vad man har för kvar. På Staffinfo.se finns lite uppfödarannonser. För att få annonsera där som uppfödare krävs att föräldradjuren till valpkullen ska ha:
1. HD-grad: A eller B , alternativt en kombination av dessa *
2. Armbågsledsarthros : UA (0) *
3. L2HGA -clear
4. Ögonlyst UA
5. Föräldrarna skall vara minst 18 månader gamla vid parningstillfället. (gäller from 120118 både tik & hane)

*officiell ledstatus på föräldradjur registrerade i Norden (ändrat krav from 120110)För hundar registrerade utanför Norden finns ej krav på ledstatus även om det är önskvärt- då det i realiteten ej kontrolleras lika ofta i andra länder. Jag har tagit bort det kravet på dessa hundar då jag anser att de ej heller blirhårt avlade på i Sverige då det innebär en del besvär att para med utomlands boende hund.

är dom lättstressade? vad har ni för problem med era hundar och vad är lättast med rasen? vad får ni jobba med mest respektive minst?
Det beror väl lite på vad man menar med lättstressad. Tiken har enklare att slappna av ute om man står still, dvs har enklare med passiviteten. Hanen däremot blir fort uttråkad. Med tiken så är det vi tränar mest på att hon inte ska hoppa när hon hälsar, vilket hon gör eftersom hon blir så jäkla ivrig! Inkallningen är nog bland det minsta vi tränar, då hon lyssnar väldigt bra. Inte enbart på oss, utan vem hon än följer med. Med hanen så det vi tränar mest på är att han ska komma på inkallningen på en gång. Han går gärna och strosar lite innan han kommer. Det vi behöver träna absolut minst med är hoppning vid hälsning. Så mina två är som natt och dag på den punkten.

**Hur blir ni bemötta ute (denna frågan är endast till dom som har staff eller då du/ni bara är ute med staffen. ja frågar eftersom vill veta om folk är mindre rädda då du/ni kommer med en liten "kamphund"). när jag skaffar hund (igen) kommer den knappt veta vad ett koppel är iaf VÄDLIGT enkelt sagt men hoppas ni förstår ;) litar ja på hunden så är den lös även i stan och vid vägar osv. eller om ja vänder på det, kommer folk bli räddare för en lös staffe än för min förra schäfer?
**Om mina skulle komma lösa så är det ju klart att personen reagerar mer på mina än på ex en lös pudel. Särskilt i mitt område där vi har en del hundrädda familjer. Är de i koppel så är reaktionerna ganska skilda. Överlag ganska positiva reaktioner faktiskt. Barn som fått hälsa, gamla tanter som velat hälsa osv.

#1 till viss del håller jag med men till viss del inte, detta pga hur folk särbehandlar, inte bara raser utan också ägarna. vet en tjej i 45 års åldern som hade 2 rottweilers, när den ena började bli gammal skaffade hon en ny. under tiden hon hade dessa blev hon ombedd att koppla en enda gång! kan tilläggas att jag bara sett hundarna i koppel en gång riktigt fina hundar var det. MEN yngre människor (som jag) är lättare att skälla o tillrättavisa hit och dit. men min förra schäfertik blev ja "påflugen" om att koppla min hund en gång bla av en tant på ANDRA SIDAN vägen.. hmmff..

Min erfarenhet är att folk man möter på mindre vägar o stigar oftast ler o är trevliga när man kallar in hunden (ber den vänta utan att koppla) o på så sätt visar för mötande att man har bli på hunden o att den inte kommer komma fram och hälsa. Men sen finns det hundrädda som inte verkar tycka att hundar har något o göra i ett modärnt samhälle o göra, sedan finns det dom som skäller bara för att jag är ung o inte ser farlig ut så då "kan man".

Nu drog jag alla lite förenklat innom samma ram men grejen är att ja.. tycker absolut inte hundarna ska springa fram till folk kors o tvärs o ja förstår o accepterar att folk är hundrädda men det måste finnas lite balans o sedan (tråkigt nog) har jag blivigt "påhoppad" flera gånger så ja har väl taggarna lite utåt lite också tyvärr..

Men nu bor ja jättebra så de ska nog inte vara några problem :) oj detta blev långt,..

#2 Ja de är ju de, du kan läsa inlägget över ang de där med hur ja känner med lösa hundar, men ja de är ju just när de är en bullhund så känner även ja att man kanske får tänka lite extra. Men de är väl lite så, hur mkt för ska ja behöva ha hunden kopplad då skaffar jag en annan ras.

tack för svaret o kul att du postade med en bild på pojken!

(o vilket härligt "problem" men en översocial hund haha)

#3 o tack för Staffinfo.se!

okej men hur är det med stress ute, om du ligger vid stranden eller tar en fika på en uteservering, kan hundarna bara lägga sig ner då och slappna av? härligt att inkallningen går så bra!

Okej tror du folk även skulle bry sig och bli rädda/skälla/gå över vägen om hunden gick fot fast utan koppel?

o btw söt bild på alla 3 kul att både du och sunnys bifogade bild, glömde helt fråga efter det! :)

#6: okej men hur är det med stress ute, om du ligger vid stranden eller tar en fika på en uteservering, kan hundarna bara lägga sig ner då och slappna av? härligt att inkallningen går så bra!
Det är olika. Hanen skulle tycka det var tråkigt att bara ligga still, medans tiken inte har några problem med det. Dels en vanesak och dels har de ju olika lätt för det, har jag märkt.

Okej tror du folk även skulle bry sig och bli rädda/skälla/gå över vägen om hunden gick fot fast utan koppel?
Det lär nog i sådana fall bli blandade reaktioner. De som är hundrädda är det ju oavsett koppel och även oavsett ras. Sen de som redan har ett horn i sidan till denna typ av hund reagerar också oavsett. Men i övrigt tror jag inte att reaktionen skulle variera. Vissa bryr sig säkerligen inte om man ser att hunden är under kontroll, medans andra skulle bli griniga och vara osäkra pga hundtypen. Så jag väljer att inte ha mina lösa där vi ofta stöter på folk. Inte bara för andras skull, utan för att mina (särskilt tiken) blir så uppspelta om de möter folk/hundar nära inpå.

#7 okej ja kanske lite vanesak o induviduellt där ja :)

okej :)

Men ja hade ju en schäfer innan, är staffar svårare? Terrier (terrier ser ja än så länge som en väldigt lärorik utmaning även om terrier skrämmer mig lite). eller om man bortser från de och tänker mer generellt bullhuden i och staffen i sig liksom.. rädd att ja tar mig vatten över huvudet för ja har ingen koll alls på hur staffar är att träna, annat än jävligt smarta o snabblärda antar ja?

#8: Jag har ju bara haft rottweiler innan och kan bara jämföra med dem. Staffen är ljusår, och då menar jag ljusår, lättare att ha att göra med! Båda våra har varit lätta att uppfostra och de gånger vi fått säga åt dem ordentligt är lätträknade. Staffen har faktiskt inte fullt lika mycket terrier, utan mer bull i sig. Visst kan de vara lite envisa, men inte så farligt tycker jag.  Smarta är dem, sen om de vill träna eller inte är en annan femma. Tiken tränar gärna och vi ska gå agility-kurs snart. Hanen är smart han med, men lat/bekväm, så agility eller annat tvärvägrar han. Det enda av det vi provat hittills som faller honom i smaken är weight pull/drag weight.

# 3 Håller med dig med tillägget att föräldradjuren skall ha genomgått BPH/MH o helst tävlat i annnat än bara utställning.

Personligen rekommenderar jag Kennel Ballstaff.

#8 oj oj oj va skönt att höra, o ja som tycker rottweiler verkar lätta :) Men känns som att de är så mkt problem men dom sen har väl hundarna runt mig kanske haft extra mkt otur men 3 av 4 dog unga pga fel o skador tyvärr :(

ah härligt :)

tack nu släppte oron lite.. haha

Angående "bli rädd" . Jag har en Engstaff/amstaff blandning på 1 år. Och när jag är ute med min dotter och hund brukar folk blänga konstigt… Leja är jätte snäll och verkligen ÄLSKAR barn! Hon blir helt till sig och vill pussa och leka. Och om folk blir rädda brukar jag slänga iväg en kommentar som "hon är jätte snäll, behöver inte vara orolig :)" Och då brukar de oftas släppa så de vill hälsa ist! Däremot är hundfolk mer rädda än "vanligt" folk har jag märkt. De som har tex. en Cocker brukar dra in sin hund nära när man kommer. Och då blir jag lite irriterad då Leja aldrig skäller eller gör utfall utan viftar alltid på svansen och vill leka. Ist är de deras hundar som brukar skälla.. Men då går man med huvudet högt i vädret när ens otroligt "farliga" hund bara visar vänlighet och den andra blir galen ;) Kortfattat, staffen är en vänlig hund och blir vad man gör den till. Uppfostrar man rättvist med fast hand blir de en underbar hund :) Och barn brukar oftast vara deras största kärlek!

#12: Det där känner jag igen, just att hundfolk gärna "undviker" en oftare än de som är hundrädda. En gång när vi var ute på promenad så var vägen som ett Y. Vi kom från ena sidan och de andra kom från andra sida, så möttes vi och skulle in på samma väg. En pappa och dotter (runt 13-14 kanske) kom gåendes med en yttepytteliten chihuahua i flexi. När de såg oss pinnade de på fort som attans för att slippa mötas sida vid sida. Så fort chihuahuan får syn på våra två börjar den morra. Våra såg mest konfunderade ut, som om de undrade vad den där lilla saken höll på med. Snudd på varje promenad möter vi alltid någon med terrier, pinscher eller övrig småhund som morrar åt våra, varpå våra gärna då går på andra sidan om oss för att undvika.