Bullmastiff, förstahund?
Jag har tidigare haft papillonhundar i familjen, från att jag var liten. Jag har lärt dom lite trick å så men resterande träning har mamma fixat. Jag har också haft en chinese crested på foder men kunde inte ha honom kvar när jag flyttade ihop med min sambo då han var aggressiv mot män och sambon hade ju då manliga vänner hemma.
Nu är jag sugen på att skaffa en egen hund och har kollat lite på bullmastiff. Kan detta funka som en första egna hund eller blir det ett stort misstag? :)
Jag är 22 år och bor tillsammans med min sambo (26år), våra två katter och fiskar i en 4:a i Gävle.
man kan ha vilken hund som helst som första hund, bara man vet vad man får :)
Vad kan ni erbjuda hunden? Är ni borta om dagarna? isf hur lång tid?
Sambon åker klockan 06 och kommer hem vid 16. Jag däremot studerar på komvux och har 1-2 lektioner om dagen 4 dagar i veckan. Jag har en laktion på förmiddagen på 1½ timme 3 dagar i veckan, sedan har jag en lektion på 1½ på eftermiddagen två dagar i veckan, när dessa eftermiddagslektioner börjar dröjer det dock bara cirka 30 minuter innan sambon kommer hem. Så det gäller alltså sammanlagt omkring 2 timmar 4 dagar i veckan. :)
hur hade du tänkt att aktivera den?..
Just bullmastiffen behöver inte jättemycke aktivering men det är bra om ni gör något mer än bara promenader
Utöver dom vanliga kisspromenaderna hade jag tänkt mig en längre promenad om dagen, på cirka 1timme. Då är det mest en gångväg, men jag är nyinflyttad och hoppas kunna hitta något litet slogsparti eller nått där den kan släppas. Det finns en litet ingångnad "hundpark" här men den är verkligen pytteliten så där går det mest att gå och lukta efter andra hundar eller släppa om det är två hundar som ska leka. Men jag läste att en vanlig mastiff kanske är lite "mildare" och passar aningen bättre som första hund?
Du kan ju inte bara ge hunden en massa promenader och lek med andra hundar.. du måste ju aktivera dom med med lite hjärngympa
Ja men de är mest sånt ja kommer hålla på med i hemmet, lära lite trix, leta godis osv. Sen om ja har nån med mig "spåra matte" ute. Lite olika småsaker med andra ord.
Passar säkert ypperligt, var noggrann med hälsan bara.
≧◔◡◔≦
#7 Låter bra :)
Glöm inte att det kommer ett liv efter Komvux också, så hunden slipper vara hemma alltför långa stunder själv. Kanske kommer du plugga vidare eller börja jobba och får helt andra tider än du har just nu.
Passa också på att försöka träffa Bullmastiffer i hemmiljö. Vad man läser sig till och ser på bild är ju en sak, verkligheten en annan. Bara storleken kommer ju bli något nytt med tanke på dina tidigare raser.
#6 Varför måste man det ?
Jag har aldrig någonsin "hjärngympa-tränat" någon av mina hundar genom åren och dom har garanterat inte tagit skada av att inte göra få göra det.
Glöm inte bort att det är modernt Howard!! 
Min klättrar på väggarna efter 3 v om inte han får använda skallen :-)
Men de använder väll skallen varje dag, bara en promenad kan innebära en massa mentalträning. Sen tror jag TS kommer märka på hunden ifall en vanlig promenad inte räcker när hunden blir äldre. Jag tror det passar TS gallant, stor lägenhet, bra ålder (enligt mig) för en sådan hund, och en massa tid till valpen :)
Har en bekant som har en 10v bullmastiff, han börjar redan bli kaxig, och vad jag tror så behöver de mycket grundlydnad etc.
Något som slog mig var det faktum att du TS valde att lämna tillbaka din kines med karlsskräck/aggressivitet, istället för att försöka lösa problemet.
En Bullmastiff kan ha en ganska stor egen vilja och vara rejält envisa om de känner för det så jag hoppas du förstår att det är ett helt annat temperament du kommer att få leva med, jämfört med vad du haft förut.
Precis som första svaret, man kan ha vilken första hund som helst ungefär om man vet vad man får. Det här med att skaffa en "lätt" förstahund enbart för att det är ens första tycker jag är lite konstigt. Hunden lever ju i över ett decennie, ska man skaffa en hund så ska man skaffa precis den man vill ha, och isf investera i bra proffshjälp under hundens första år om rasen är "svår".
TS skrev väl faktiskt ingenting om att inte försöka lösa problemet… Alla problem går inte att lösa, då får man ändra omständigheterna för hundens välbefinnande. Och bara för att man inte kunnat lösa problemet hos en liten "lätt" hund så betyder inte det att man inte kommer kunna hantera en stor. Det går inte att generalisera så att små hundar små problem, stora hundar, osv. Det är från fall till fall. Haha, nu delar jag med min av min visdom i form av lite sparka in öppna dörrar, ursäkta.
Jag tror att en bullmastiff hade passat, du verkar ha bra förutsättningar för att skaffa valp! Om jag skulle komma med ett råd så är det att med att hundar som inte är direkt kända för att vara förarveka, så är det bra att veta lite om ledarskap och dyl. Ledarskapsövningar är guld värda, jag lovar. Och unghundskurs! Oavsett om du går valpkurs eller inte, oavsett om du är inte tänkt gå kurs under resten av hundens liv, unghundskurser är BRA. Den perioden är ofta, enligt mig?, då eventuella svårigheter dyker upp, när det börjar krävas mkt av dig som hundägare. Det är ju tonårsperioden ungefär, så det säger ju sig självt.
Nu skrev jag långt… Lycka till iaf!

Skaffade själv en bullmastiff som första hund -89, jag 19år. Har sen haft flera…..
Socialträning o unghundskurser har det blivit. Mina har inte tyckt vidare kurser varit så kul, de kan men "varför ska man göra nåt i onödan" tänket har varit en rödtråd.
Tog bort min senaste i april så nu börjar det bli dags för en ny…..