Nu har jag bara staff och kan inte säga med säkerhet, bara hur jag själv uppfattat det.

Staffen verkar ha lite mer bull i sitt sätt än amstaffen. Dvs den är lite knasigare i sitt sätt att vara, en liten pratglad clown helt enkelt. De kan ibland bli ganska envetna och tjockskalliga när de väl sätter den sidan till. I övrigt är de otroligt kontaktsökande, glada i nästan allt och alla. Jag har upplevt relativt liten könsaggressivitet inom rasen, vilket verkar vara lite vanligare inom amstaff (rätta mig om jag har fel!). Jag tycker det är en ras som är lätt att ha att göra med, men det kanske beror på att de passar mig såpass bra.

som #1 skriver så är det mer bull i staffen. Sen finns det lite skillnad i hälsoaspekter, det är relativt vanligt med hudåkommor pga allergi (eller bara överkänslighet) på båda raserna, men sen finns det någon neurologisk sjukdom som jag har för mig finns i större utsträckning hos amstaffen. Men det beror ju helt på avel och vad som finns i linjerna. 
Sen har jag hört av staffeägare att den största skillnaden är att amstaffen har vakt i sig, medan staffen inte har någon vakt alls.

Jag upplever staffar som mer lättstressade än amstaffs.

Min uppfattning är att det skiljer mer på individ och avel bakom än raserna i sig.

Som skillnaden mellan två närbesläktade retrieverraser, vad är skillnaden mellan en golden och en labbe utöver det uppenbara… man kommer säkerligen få höra samma och olika upplevelser från respektive rasentusiast och även beroende på linjer inom rasen, två utställningsavlade individer från olika retrieverraser kanske har mer gemensamt än vad dom har med jaktavlade individer inom sin egna ras .

Jag kanske bara snurrade till det hela och vet inte om jag ens svarade på din fråga. :)

Hos AMstaff heter den neurologiska sjukdomen Ataxi, tror inte det förekommer avel på djur där åtminstone inte en av föräldrarna är fri, skulle vara ett brott mot djurskyddslagen isf.

När genen först hittades så fanns den hos ca 30 % av populationen i Frankrike, o man hade skäl att tro att det var lika dant över hela världen. Båda föräldrarna måste antingen vara bärare (carrier) eller affected, dvs förr eller senare blir den sjuk, för att avkomman skall kunna bli affected, så länge ena föräldern är fri så kan valparna aldrig bli sjuka, även om en del kan bli anlagsbärare.

Hos Staffen heter en liknande sjukdom L-2-HGA

http://www.ssbtk.se/empty_42.html arvsgången är samma.

#2

Jag tror du har missuppfattat sättet som bull och terrier används för att beskriva staffar. Det är ett sätt att beskriva exteriören.

#6 jag menar bara att en terrier oftast är väldigt aktiv och har lite mer jaktinstinkt, och en bull är mer lugnare i sättet, men envis och "trög"(lyssnar inte fast den egentligen hör osv). staffarna har ju oftast dessa egenskaper men olika mycket av varje del. 

I alla fall så det sättet som staffeägare pratat med mig om är inte menat som ett uttryck för hur deras hund ser ut utseendemässigt, uatn om det är en soffpotatis det handlar om eller en aktiv agilityhund.

Vi har i alla fall sagt nättare i typen och grövre eller tyngre om det är en biffig hund, oavsett ras.

Med mitt uttryck "staffen har mer bull i sig" menar jag att många av dem är lugnare och inte lika energiska. Men sen finns det ju individer som är heeeelt åt andra hållet, men det gör det ju i alla raser och hos människor också.

#7: Håller med dig. De flesta jag pratar staff med använder just "mer bull eller terrier" för att beskriva hur de är snarare än hur de ser ut.