Annons:
Etikettallmänt
Läst 2813 ggr
sturee
8/11/14, 9:22 PM

Staffe!

Hej alla glada! 

Jag håller för tillfället på att försöka hitta "min" hundras bland alla underbara vovvar. Mitt hjärta ligger egentligen hos boxer då jag är uppvuxen med dessa bästa gristrynen. Och egentligen har de inte varit någon annan hund som varit intressant ens en gång. Meen, med seriös fundering med mig själv känner jag kanske ändå någonstans att jag inte vill ha en helt renodlad brukshund, som boxern är. Mest för att jag inte har "intresset" för att lägga ner så mycket "seriös" tid om ni förstår mig rätt. 

Jag har nu läst lite grann om staffen och jag måste säga att jag föll en meter eller två ;) Älskar att den har mycket av boxens personlighet, men samtidigt är i ett mindre format och ist för brukshund är det en aktiv sällskapshund. 

Jag vill ha en glad och social hund som jag kan träna mycket lydnad med och ev aguility. Jag är medveten om att du staffen behöver mycket stimulans både fysikst och mentalt. Men får ändå känslan av att staffen ändå inte är lika krävande som boxern.. Ni som kan referera, har jag rätt? 

En annan fråga. Många förutfattade meningar kretsar ju runt rasen. 
Jag själv tror inte på alla rykten om att de skulle vara en "mördarmaskin" och allt som sägs. MEN, hur mycket krävs av mig som ägare i fostran? Är det väldigt anorlunda om man jämför med andra hundar, krävs de något extra? 

Stämmer de att man trots rätt uppfostran aldrig riktigt kan lita på dom till 100%? 
Tänker i situationer där hunden blir trängd, rädd eller hotad tex. 

Skulle uppskatta all info ni har att ge mig och lite till :) 
Egna erfarenheter om rasen generellt, om ni tror den skulle passa mig, att tänka på osv osv :D

Sorry för långt mail! 
Massa kramar
/sofie

Annons:
NinniH
8/11/14, 9:50 PM
#1

"Men får ändå känslan av att staffen ändå inte är lika krävande som boxern.. Ni som kan referera, har jag rätt?"
Överlag, ja. Det finns vissa individer som kräver en hel del aktivering/stimulans, men de är efter mer arbetande linjer. Sett till det stora hela är staffen som ras inte lika krävande som boxern.

"hur mycket krävs av mig som ägare i fostran? Är det väldigt anorlunda om man jämför med andra hundar, krävs de något extra?"
Både ja och nej vad gäller om det är annorlunda jämfört med andra hundar. Det som skiljer är att man får vara mer noga vad gäller umgänge med andra hundar. Jag personligen har inte upplevt någon könsaggressivitet, men jag vet att andra har det. Så det är något man ska ha i bakhuvudet. Även rasens ursprung, även om det ligger längre bak. Kort och gott veta vad man har i kopplet, som man brukar säga. I övrigt så tycker inte jag att det skiljer, i mina ögon är det samma disciplin med en "fast, men vänlig hand" oavsett ras.

"Stämmer de att man trots rätt uppfostran aldrig riktigt kan lita på dom till 100%? Tänker i situationer där hunden blir trängd, rädd eller hotad tex."
I ärlighetens namn så kan man nog inte lita på i princip någon hund när det gäller sådana situationer. Ingen hund är 100%-ig, alltid, alla dagar i veckan. Lär man sig att läsa sin hund och de tecken (olika hur subtila de är) som hunden visar i olika lägen, minskar man risken för problem. Det ryktet att de inte går att lita på gissar jag främst kommer från de som inte tycker om hundtypen, eller inte kan läsa hund alltför bra. Det är olika hur pass tydliga tecken hunden visar innan det ex smäller och kan man inte läsa hund på det vis som krävs, kan det då verka som att det "smäller utan anledning". Sen beror det även en del på uppfostran. Straffar man hunden för att den morrar och lätt säger ifrån, får den då ta till nästa steg och då ligger bett närmare för en del. Nu har inte mina blivit trängda på det viset eller hotade, men har ex upplevt hund som beter sig på ett sätt de inte tycker om. Bett är definitivt inte det första mina tar till, de uppvisar en massa annat innan.


Zvintos
Uppfödning av Dvärgvädur Rex med stamtavla

sturee
8/11/14, 10:04 PM
#2

Tusen tack för svaret! :) 
Det här med andra hundar tillsammans med staffe, det måste väl vara främst med hundar han/hon inte känner? tänker om man vill skaffa fler hundar i framtiden, eller tex så har alla i min familj, mina närmsta vänner och bakanta hundar. Dom flesta bull hundar, och även fransk mastiff,  och min far som har boxer. Hur är de om hunden som liten får lära känna dessa hundar och träffa dom ofta? 

Är det blandningen mellan bulldog och terrier som gör just staffen mer "speciell"? :)

NinniH
8/11/14, 10:11 PM
#3

Det med andra hundar brukar väl främst vara sådana de inte känner, ja. Och brukar då oftast kunna vara mot samma kön. Jag upplever inga könsproblem vad gäller mina, däremot tycker de inte om alla hundar för det. Hundar som förstår hundspråk och respekterar det brukar fungera bra. Mina har ex fått träffa svärföräldrarnas rottisar (en hane och en numer avliden tik) sen de var små och det har inte varit några problem. Inte heller var det några problem när vi träffade på en boxer (chipkastrerad hane) i hyreshuset bredvid, när vår hane var året. De blev vänner fort och kom bra överens.

Hur exakt menar du med sista meningen? Vad exakt menar du med "speciell"? 🙂 Positivt speciell, eller negativt?


Zvintos
Uppfödning av Dvärgvädur Rex med stamtavla

sturee
8/11/14, 10:14 PM
#4

 "Sen beror det även en del på uppfostran. Straffar man hunden för att den morrar och lätt säger ifrån, får den då ta till nästa steg och då ligger bett närmare för en del"

Detta får du gärna förklara lite mer vad du menar :)

sturee
8/11/14, 10:16 PM
#5

Det jag menar med "speciell" är att man aldrig hör detta med att tex en fransk bulldog skulle vara aggresiv mot andra hundar, eller att de krävs något "extra för utom lite tålamod för att handskas med envisheten ;) Menar de inte på ett negativt sätt, utan de känns som staffen skiljer sig irån andra bulldoggar :)

NinniH
8/11/14, 10:25 PM
#6

Det jag menar med att det även beror lite på uppfostran är att hunden har sina sätt att visa att den är missnöjd. Bett är ju inte det första den tar till (generellt sett), utan visar andra tecken först. Den kanske börjar med att backa undan lite och ändra hållningen lite lätt, om det inte fungerar så kan den morra, sen ex morra mer och visa tänderna. Funkar det inte så tar den till tänderna. Om man då straffar hunden när den talar om att situationen/hunden/personen är obehaglig genom att morra, så kommer den inte att uppvisa det tecknet sen utan ex då uppvisa nästa tecken som kan vara bett.

Att staffen skiljer sig från "rena bulldoggar" är väl deras bakgrund som kamphund. De flesta raser som har det ursprunget kan ha vissa problem vad gäller könsaggressivitet. Däremot upplever jag att staffen inte har fullt lika mycket sådana problem som andra "syskonraser".


Zvintos
Uppfödning av Dvärgvädur Rex med stamtavla

Annons:
sturee
8/11/14, 10:36 PM
#7

Tack för bra svar!! :) Du har klarlagt lite :)

Det är svårt de här, med att välja rätt ras. Allt med staffen älskar jag! 
Att den är pigg, alert och glad hund som vill vara med jämt och ständigt.  Men som samtidigt verkar kunna slappna av och älskar mys delen också :) Bra storlek och sååå fina!! 

Men sen är det här med en viss aggrisivitet mot andra hundar ett lite för stort minus om de nu är så.. Är så många hundar i min umgängeskrets som sagt, och vill kunna umgås med alla.. 

Vad tror du? :)

NinniH
8/11/14, 10:50 PM
#8

Jag har som sagt inte upplevt något problem med att mina ogillar andra hundar av samma kön. De har andra hundar som de kommer överens med utan problem, både rottweiler, boxer, cavalier och en liten blandras (jrt/tax/boston terrier) och de är både hanar och tikar. Det mina har svårt med är om andra hundar inte förstår när de vill vara ifred. Att hoppas att de kommer överens med alla, det kan man inte göra. Man ska mest vara medveten om att det kan vara vissa hundar de inte tycker om. Får den lilla växa upp kring de hundar man vill den ska kunna komma överens med och vistas runt, brukar det ju helt klart underlätta. 🙂


Zvintos
Uppfödning av Dvärgvädur Rex med stamtavla

sturee
8/11/14, 10:58 PM
#9

Nae, att alla hundar inte kommer överrens har ju egentligen ingenting med rasen att göra, de förekommer ju med alla raser. Alla går ju inte ihop. 
Det som jag är "rädd" för är om de blir föör aggresiva, alltså att de kan bli "farligt" och de inte ens går att umgås under samma tak. Att man jämt får vara på sin vakt. 

Har mina föräldrar  i en annan stad tex och vi är där titt som tätt. Blir lite problematiskt om vi inte kan ha med oss vår hund då vi bor där under besöken.

Upp till toppen
Annons: