Annons:
Etikettallmänt
Läst 3102 ggr
sturee
2014-08-12 18:15

Ett nytt inlägg om staffe

Okej, jag skriver ännu ett inlägg med fokus på staffens problematik angående andra hundar. 

Jag har googlat runt som en galning sista två dagarna, hos uppfödare, dissusionsforum, youtube och på ssks hemsida. 
Och jag blir helt till mig av glädje när jag inser att denna rasen hade passat
P E R F E K T hos mig och min sambo. 

Mitt problem med staffen är allt man får höra angående aggresivitet till andra hundar. Hur dom har anfallit (till och med dödat) andra hundar, att du aldrig riktigt kan lita på din staffe osv osv.. VARFÖR finns dessa rykten?

Jag vet att staffen är en kamphund och att den avlades till dessa beteenden och att de är därför folk ogillar och kanske är rädd för rasen. Men alla historier och artiklar där dom gått på både hundar och människor? Är det ren bullshit? 

Om de ligger sanning i dessa artiklar, är det uppmärksammat enbart för att de var just en staffe den gången, eller är det sant att staffen tar till bettet tidigare och "lättare" än andra hundar. 

Är det mer regel än undantag att de händer sånt här. Bör jag vara rädd när min staffe umgås och leker med andra hundar? 

summan av de hela vill jag veta, av sånna som HAR erfarenhet, alltså inte "jag har hört.." hur stor är denna problematik egentligeeen? 
Kan man jobba bort de? 
Finns de  olika linjer där de är bättre med vissa linjer än andra?

Snälla hjälp mig med detta frågetecken! 
Ha de gott! 
/Sofie

Annons:
sturee
2014-08-12 18:19
#1

Att tillägga är att ifall de bara är så att min staffe inte intresserar sig för att leka och umgås med hundarna i min närhet, gör mig inget. Utan de handlar om själva anfallen mot andra hundar.

Wellcraft
2014-08-12 18:27
#2

Problematiken skulle inte jag vilja påstå är särskilt stor, värre är det med div. staffblandningar.

Jag tycker inte du ska behöva vara orolig. Men du ska inte heller romantisera rasen utan vara väl medveten om dess ursprung & om det smäller så smäller det rejält(vilket du redan är), en staffe attackerar oftast inte som andra hundar utan biter sig fast ordentligt & den har ett riktigt starkt bett som inte är att leka med.

Jag vet inte riktigt, rakt på sak, varför rykten existerar. Men dess ursprung som kamphund har nog med det att göra, sen är rasen benägen att attackera - det är ju ingen mjuk hund om man säger så utan den har varit avlad för att döda andra djur & instinkterna finns kvar, det måste man ha i åtanke.

Många släpper ju även ihop sina staffar med småhundar & hugger staffen då, då kan dödsfall ske väldigt lätt.
Jag har även varit med om staffar/amstaffs som sett mindre, fluffiga hundar som kampleksaker och börjat kampa med dem.
Hände min kompis sheltie.

Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund

Mischa
2014-08-12 21:03
#3

Ingen rök utan eld.

≧◔◡◔≦

sturee
2014-08-12 21:08
#4

#3 vad menar du?

sturee
2014-08-12 21:11
#5

Men detta måste ju även handla om uppfostran och socialisering när den är liten? 
De står mycket att den är väldigt trofast och lydig sin ägare dessutom. 
Skulle en staffe kunna hugga för minsta lilla? 
Det är väl de som är ett orosmoln, att den är opolitlig på de sättet. 
Att så fort man är i närheten av andra hundar måste vara stålsatt och ha koll konstant. Även om staffen lekt med hunden artontusen ggr innan. 

det är ju sånt man hört, att de har huggt hundar trots att dom kanske till och med ingår i familjen,,

Wellcraft
2014-08-12 21:46
#6

#5 Staffen ska ha en hög retningströskel, aggression mot människor ska inte finnas öht.
Klart det har med även uppfostran & socialisering att göra, det har du rätt i. De är inga lömska hundar.
Alla hundar kan hugga & jag uppfattar inte staffen som speciellt hundaggressiv överlag (dock mycket könsaggression) men som sagt, biter denna hund blir det större skador & oftast svårare att få bort hunden än om en ex. pudel biter.

Vet man vad man skaffar & kollar över linjer, ev mh, föräldradjur & har ett sunt förnuft så ska det nog gå bra

Häst, Vardag & Hund
nouw.com/WallHund

Annons:
NinniH
2014-08-12 21:53
#7

Ryktena i sig tror jag personligen dels uppstår pga den oseriösa blandrasaveln, och hund i fel händer. Självklart blir det mer skriverier om händelser när det är "kamphundar" inblandade, än om det är annan hundtyp. Vet inte hur många gånger jag läst artiklar där det bara står "hund", för att i andra se "kamphund"/"pitbull" odyl.

Problematiken i sig är väl när denna hundtyp hamnar hos fel ägare, som antingen totalt romantiserar rasen eller gör åt andra hållet och vill ha en tuff hund. 

Vad gäller om staffen har lättare till bett, så säger min erfarenhet inte det. Vår tik är exempelvis för snäll och fastän hon blivit provocerad av annan hund, har hon aldrig tagit till tänderna utan flyr hellre. Hon har ex haft en jrt som var mm från att sätta sig i nosen på henne och hennes respons på det var att hon nästan flög upp i knäet på min pappa (som passade henne då). Hanen tar inte heller till bett i första hand. Däremot är jag helt säker på att om han faktiskt blev attackerad så skulle han göra det. De startar sällan slagsmålen, men blir de väl påhoppade så ser de till att avsluta slagsmålen.

Så jag skulle säga att du inte behöver vara orolig och känna det som att du går runt med ett "laddat vapen", för så lätt har inte staffen att ta till bett, särskilt inte helt oprovocerat.


Zvintos
Uppfödning av Dvärgvädur Rex med stamtavla

Waymore_Hoss
2014-08-12 22:00
#8

Vill du ha en hund som du kan släppa i närmaste rastgård med andra hundar så är det fel ras för dig.

sturee
2014-08-12 22:16
#9

#8 

det är inte något jag behöver göra, och hade nog inte gjort oavsätt hundras.. 
Min oro ligger i hundar som finns i familj och vänkrets som jag umgås mycket med. 

Pappa- Boxer
Mamma- pudel, chihuahua x2
Två bästa komisar- fransk bulldog och fransk mastiff x2

Sen i övrig vänkrets har jag
Bulldog, diverse terrier, flatte, mfl..

Min hund behöver inte älska alla, men de underlättar ju ifall vi kan vistas i samma rum utan att de blir slagsmål..

sturee
2014-08-12 22:22
#10

Dessutom så med en annan hudras ex som träffar en annan hund och de leker och kommer väldigt bra överrens varje gång så oroar man ju inte sig för att nåt ska hända. Men sen har jag ju då hört att dom ska kunna hugga trots att de träffat och umgåts med en hund väldigt mycket. 

Så om tex min hund träffar min fars boxer och dom leker jättebra ihop, vid flertal ggr. Kan jag då lita på att de är buddies liksom?

Mischa
2014-08-13 10:37
#11

#4 Jag menar att även om det gärna överdrivs åt alla håll, så finns det en grund till påståendena.

≧◔◡◔≦

oh-la
2014-08-13 10:55
#12

min erfarenhet om staffe, från tränare med erfarenhet av rasen och olika uppfödare är att den generellt kan få svårt med hundar av samma kön när den blir äldre, men inte på ett hysteriskt vis, eller nödvändigtvis värre än andra hundar. mot människor ska dom inte visa minsta aggressivitet, där upplever jag snarare att problemet är tvärt om. däremot kan jag säga att personer som inte sett en staffe in action i lek troligtvis tycker att dom är bra mycket mer aggro än dom egentligen är. dom brottas, biter, hänger och visar tänder. är det en mindre hund får man antingen läras in hund att leka på annat vis, eller helt enkelt hålla den borta från mindre hundar. jag ser ingen funktion i att låta min staffe leka med småhundar, eftersom hon är så fysisk trots att hon fortfarande är en valp.

sedan säger man ofta att en staffe reagerar snabbare. om en annan hund ger sig på en staffe, eller kaxar sig i allmänhet kan den snabbare slå över till "nu ska du få se på fan din kaxiga jäkel". i mångt och mycket tror jag dock att det handlar om att välja situationer. alla hundar kan hamna i bråk, oavsett ras, men jag väljer aktivt att inte låta min tjej hälsa på någon främmande hund, oavsett ras. jag vill verkligen inte att hon ska få några tråkiga erfarenheter av andra hundar, och kanske hellre ta till bett direkt. inget konstigt enligt mig, bra erfarenheter av andra hundar ökar chansen att få en hund senare som är stabil runt hundar. och i allmänhet tänker jag aldrig släppa fram henne till hundar i rastgårdar som vi inte känner, men det hade jag inte gjort oavsett. känns lite som kursledaren för valpkursen sa "lite som att släppa ut sina ungar med en boll på plattan i stockholm och be dem leka fint med alla son finns där".

i övrigt har alla de staffar jag träffat bott i hundflockar med blandade raser utan problem eller bråk. de går på dagis, är underbara mot människor och umgås hellre med dem än med andra hundar. 

vi har mycket hundar bland vänner och släkt, men jag oroar min inte det minsta. skulle hon senare bli tjurig mot exempelvis tikar, ja då får vi anpassa oss. vi valde rasen för att den passar oss perfekt.

jag tror även att mycket av detta handlar om fördomar som främst späds på av alla fel omhändertagna blandningar med diverse staffe/amstaff/pitbull och gud vet allt. i övrigt har alla renrasiga staffar jag träffat varit otroligt härliga välfungerande hundar med humor, glädje och arbetsvilja.

sturee
2014-08-13 11:42
#13

#12

Tack för ett genomgående och bra svar! :) Det känns som att ju mer man pratar med staffe ägare ju mer får jag klart för mig att de överdrivs väldigt mycket ifrån alla håll och kanter. Har faktiskt inte med alla staffeägare jag pratat med hört någon utav dom som de hänt något med iform av anfall och bett. 

Känns bra och skönt! 
För jag har fallit otroligt mycket för staffen. 
Känns som de är den perfekta hunden för mig :)

Annons:
Ison
2014-08-13 13:38
#14

De staffar jag träffat(räknar endast de renrasiga) har varit väldigt blandade. Hanarna har varit lugna och trevliga, haft problem med andra hundar men snäll Mot människor.. Tikarna däremot…. Falska och kan va super gulliga, sen satt ena fint i armen utan förvarning, vrånga mot det mesta till och från. Tydligen så de gjorde och brukar vara enligt ägaren. Uppfattar rasen som väldigt bunden till en, antingen husse eller matte( alltså de får en klar favorit, andra duger men fortfarande finns en som är bäst). Väldigt fina hundar, och tror säkert det finns snälla och stabila staffar. Med tyvärr gör dom jag träffat att jag inte skulle vilja ha en egen. Verkar vara för blandat vad man får, och dessa hundar jag träffat har engagerade och duktiga ägare som haft dem sedan valp så är inget sånt som spelat in.

sturee
2014-08-13 14:11
#15

#14

Okej, men känns ju rent generellt att de är mer undantag än regel att dom är sådanna. Jag menar, de känns mer som de har med själva individen att göra och inte rasen. Finns väldigt många hundar som är instabila och som kan agera utåt, inte bara staffar. 

Mycket cirkulerar också om att det finns många oseriösa uppfödare som avlar på fel linjer osv. Sånt blir ju inte superbra med en hund som staffen som har sin bakgrund till trots.

Mischa
2014-08-13 14:15
#16

#15 Vad innebär "fel linjer "?

≧◔◡◔≦

sturee
2014-08-13 14:24
#17

#16 

fel och fel, beror på hur man ser de klart. Fel enligt mig. 

att dom avlar för att hunden ska behålla sin "kamphundsstämel" och hundaggresivitet.

Ison
2014-08-13 15:40
#18

Ja de är klart det finns olika hundraser som kan agera utåt. Känns dock inte som man ska förminska vad det är som springer i andra sidan av kopplet genom att vara naiv och ha "min hund är världens snällaste och skulle aldrig göra något, hur kan man kalla den här för kamphund" attityden. Sen kan du gärna berätta vilka seriösa staffe uppfödare som avlar på kampen och det hundagressiva? Är nog snarare tvärtom att alla försöker få bort den stämpeln och avla på stabila hundar.

sturee
2014-08-13 15:50
#19

# 18

Jag skrev oseriösa uppfödare, inte seriösa. 

Och jag är helt med dig! Och jag är verkligen medveten om att det ÄR en tuff ras på de sättet. Vill inte förminska de alls. Det är bara att innan jag satte mig ner och verkligen kollade upp staffen och pratade med ägare så hade man nästan en känsla av att dom var farliga hundar. Men jag har ju förstått nu i efterhand att inte så är fallet. Att dom seriösa uppfödarna faktiskt försöker avla bort hundaggrisivitet osv. Sen även att "farliga" staffar är blandisar, som har hamnat i fel händer, fått helt fel uppfostran osv. 

Jag har fått till mig detta. 
Staffen är en underbar ras som ääälskar människor. Den har en tendens till aggresivitet emot andra hundar, speciellt emot samma kön. 
Men, med rätt och seriös uppfödare som avlar på "rätt linjer" och där du får hjälp med hur du ska uppfostra din staffe. Så kommer du få en jättebra hund! 

Jag har ju läst mig till och sett filmklipp på youtube där staffarna umgås och leker glatt med andra hundar.

Waymore_Hoss
2014-08-13 19:00
#20

En staff är potentiellt farlig för mindre hundar och hundar i samma storlek. Det är relativt vanligt med könsbunden hundaggressivitet och den kan orsaka betydligt större skador än andra hundraser i samma storlek. Det är många genom årens lopp som varit naiva inför ursprunget och fått lära sig den hårda vägen. Antingen genom att de egna hundarna hamnar i slagsmål eller att deras hundar svårt skadar någon annans hund. Först då tycks insikten uppnås om rasens egenskaper.

Annons:
Waymore_Hoss
2014-08-13 19:02
#21

Det är sällan coola Allan Ballan med sin häftiga kamphund som orsakar incidenterna.  Utan det är snälla Lisa med sin snälla kamphund som ska visa hela världen hur snälla och missförstådda kamphundarna är. Då kommer olyckorna som ett brev på posten förr eller senare.

vallhund
2014-08-14 16:02
#22

#17 Har aldrig stött på någon uppfödare som avlar på att behålla kamphudsstämpeln, inte heller någon som avlar på hundaggressivitet. De allra flesta avlar på rastypiska hundar o inte för att göra om rasen till mysiga soffvärmare. Att avla bort instinkter är i princip omöjligt.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

optiMUS
2014-08-24 22:51
#23

Jag är egentligen fel person att svara eftersom jag äger annan "kamphund" än just Staffen. Men jag är uppvuxen med hundar. Rottisar i synnerhet. Har haft egna hundar av olika raser och jag kan säga så här, vilket jag TROR även kan tala för många Staffar. Det ÄR skillnad. Hon är lite vassare. Hon är dominant. Hon går inte till anfall, hon är en vänlig och trevlig hund. Men möter hon en annan dominant hund som utmanar henne tänder hon till på en halv sekund. Jag släpper henne inte med en massa okända hundar. Hon kan gå bra ihop med några enstaka som passar just henne. Som inte utmanar henne. Hade jag känt att jag va tvungen att ha en hund som skulle funka med hela släktens o bekantskapskretsens hundar hade jag inte köpt en kamphund. Det är inte länge sen de avlades och användes i syfte att döda andra hundar. Det kan man inte bortse från och tro att med rätt uppfostran och rätt uppfödare är det som bortblåst. Det är ett stort ansvar man har när man köper dessa hundar. För utöver det här med könsagression och deras bakgrund smäller det ofta rejält OM det väl smäller. Jag är verkligen inte en sån som skaffat en sån här hund för att vara tuff. Jag vill inte heller göra henne tuff. Jag vill ha en kärleksfull, trogen bästa kompis som är fantastiskt rolig att träna tillsammans med. Att funka med massa andra hundar är inte något jag prioriterar. Faktum är att jag inte anser att min hund har behov av att hälsa på varje hund man möter eller leka med alla bekantas hundar. Ingen hund har det behovet. Det är vi som tror att de behöver göra det. När jag träffar släkt och vänner är det inga problem att hålla hundarna separerade och sen bara ha någon enstaka hundkompis hon funkar ihop med o kan busa med. Eller ingen alls om hon visar sig bli sån senare. Det verkar vara vanligt att de funkar fint med andra de första åren men att det kan ändras när de är 3-4 år. Kanske någon mjuk och mindre komplicerad hund hade passat bättre? Cavalier kanske?

optiMUS
2014-08-25 10:24
#24

Mycket bra skrivet av en person som heter Jeanette Åman. Denna text delas på Facebook och jag själv tycker den är skitbra. ""Kamphundar visar inga signaler" Det har jag hört massor av gånger i många kamphundsdiskussioner, och träget har jag bemött det. Det är först NU, som jag insett att jag missförstått påståendet, och därför även bemött det med fel svar. Jag har nämligen trott att folk menar, med påståendet, att kamphundar inte kommunicerar (eller kan läsa andra hundar) överlag. Att de skulle vara dåliga på det i diverse sammanhang och situationer. Därför brukar mitt svar alltid bli att kamphundar läser andra hundar (eller för all del människor) alldeles utmärkt, förstår dem ytterst väl, och även kommunicerar tillbaka. Ibland uppstår dock svårigheter att förstå DEM, då de dels ofta använder ganska "små bokstäver": ska de visa tänder visar de bara en ytterst liten del av ngn tand, ska de resa ragg reser de ofta bara lite strån över manken, ska de morra gör de det lågt och ganska kort. Och dels är det terriers vi pratar om: det går Fort. Från varning till öppet hot till angrepp har man inte så lång tid på sig att agera - terriers är kända för sin korta stubin och näst intill obefintliga transportsträcka mellan tanke och handling. Men signalerna finns där - liksom hos alla hundar. Det här svaret faller platt i mina diskussioner, eftersom det inte är det folk syftar på när de hävdar att hundarna inte visar några signaler. De pratar ju om en helt annan och mycket specifik situation: När lek helt plötsligt övergår till våldsamt slagsmål. Hur många gånger har vi inte hört den? "Hundarna har träffats flera gånger och lekt så bra tillsammans", eller "de hälsade glatt och kamphunden verkade jättesnäll och de började leka nästan på en gång" och sedan "och helt plötsligt, mitt i leken, bara small det och kamphunden attackerade våldsamt, jag fattar ingenting, man såg aldrig att den blev arg och den varnade inte innan". Här menar man alltså att kamphunden inte visade i förväg att den blev arg över något, den har varken varnat eller hotat innan den gav sig in i slagsmålet: alltså visade den inga signaler. Nej det stämmer ju! Men då utgår man också ifrån, att hunden skulle slåss på aggression.  Och det gör de ju inte i de här situationerna, de slåss på kamplust. Och en hund som inte Känner aggression kan ju heller inte Visa aggression? Kamplust är en framavlad egenskap som har mycket lite gemensamt med aggression. Den är kraftigt förstärkt i dessa raser (jaja, nu skriker många amstaffägare högt för amstaffen är en utställningsras som i mångas ögon inte ens ska betraktas som havandes något med t ex pitbullen att göra. Jag är av annan åsikt och det är den jag uttrycker här) och det är ofta den som får hundarna att hamna i trubbel. Eller ja - kanske snarare är det ägare som underskattar sina hundar, som gör att hundarna hamnar i trubbel.. Hundarna tycker helt enkelt att det är roligt att slåss. De får ge uttryck för sin kamplust och de blir dessutom eggade av motstånd, så skrikande ägare som sparkar och slår hetsar dem bara att ta i mer. Och för en hund som befinner sig i denna situation och i detta "känsloläge", finns ingen orsak att visa aggression - den känner helt enkelt ingen sådan. Jag skulle önska, att ägare till kamphundar lärde sig att respektera sin hunds ursprung, att aldrig underskatta sin snälla hund, att utbilda hunden i kamplek, och att släppa pressen. Alla andra rasers ägare verkar utan problem kunna erkänna att "nej, min hund gillar inte andra hundar" men ägare till kamphundar bara Måste bevisa hur snälla de är? Senast fick en liten hund sätta livet till för den sakens skull. Det drevs hårt i media. Jag tycker sådant är mycket, mycket olyckligt. Och fullkomligt onödigt. Jag skulle önska, att ägare till andra hundar drar öronen åt sig när "kamphundsägare" står inne i en rastgård och säger "nejmen kom in ni, min hund är jättesnäll och älskar att leka!" Eller "kan de inte få hälsa på varandra, min hund älskar andra hundar". Man behöver inte visa att man inte har fördomar, att man inte är rädd för sk kamphundar. Skit i kamphundsägare som blir stötta och tar illa upp - vet att Du förstår bättre än dem och att du bara är rädd om din egen hund. Våra underbara kamphundsraser har många, många underbara sidor och kvalitéer. Att umgås med främmande hundar är dock inte en av dem. Ja vi har "snälla" hundar och ja, de älskar ofta andra hundar. Men de kan FORTFARANDE ryka in i ett för dem själva uppfriskande slagsmål som inte bekommer dem det allra minsta."

Upp till toppen
Annons: