Betéende

Hundar som bråkar

2018-05-04 13:02 #0 av: NellieJonsson

Hejsan!

Det har börjat bli lite hundbråk här hemma och jag tänkte höra om det finns någon som har något tips eller kanske varit med om en liknande situation?

Texten kommer antagligen bli aningen lång eftersom jag vill kunna beskriva händelsen så bra som möjligt, men hade varit tacksam om man läser igenom allt innan man svarar!

Okej, så förra sommaren så adopterade min kompis en hund, en staffe/amstaff blandning (50/50) som då var två år gammal. Hunden, som heter Quila, har varit uppvuxen med andra hundar och bodde bla. ihop med sin pappa från det att hon föddes tills det att hon blev omplacerad.
Quila är en snäll och väldigt lugn hund som ogärna rör sig över huvudtaget om hon inte måste. Hon är en sådan hund som man måste locka med godis för att få upp på morgonen.
Hon är väldigt osäker och blir lätt rädd, för ljud, intryck, ja allt. Hon håller fast vid rädslan ett tag innan hon släpper det. Otroligt låg självkänsla.

Bara någon vecka efter att min vän adopterat Quila så köpte jag en valp som då var 8 veckor gammal. Hon är också en staffe/amstaff (75/25) och heter Jenna. Jenna är motsatsen till Quila när det gäller personlighet. Hon är självsäker, orädd, nyfiken och om något skrämmer henne så tar det inte många sekunder innan hon vill dit och kolla vad det var. Jag skulle absolut klassa henne som högaktiv och hon behöver springa av sig varje dag för att må bra.
Jenna växte upp hos mig med min andra hund, en tik på 13 år som tyvärr fått somna in för en månad sedan.

Båda hundarna är alltså uppväxta med andra hundar i hemmet, och min valp är även näst intill uppväxt med Quila eftersom dom träffats flera dagar i veckan sedan jag skaffade henne.

Det har aldrig varit några problem mellan dom och dom har varit som dom flesta staffar är: leker hårt och intensivt ute och sover hos varandra inne.
Bästa vänner helt enkelt.

Nu på senaste tiden så har dom dock börjat bråka något fasansfullt. De har rykt ihopa kanske fem gånger under ett tidslopp på tre veckor eller så.

Vi är vana vid att dom kan ha lite småbråk eftersom Jenna är en så intensiv individ, men det har bara varit en tydlig tillsägning från Quila och sen har det inte varit mer med det.
Men dessa senaste bråken är verkligen, verkligen fulla bråk. Blod spills fulla bråk.

Det går på en tiondels sekund och sen är det blodigt allvar. Alla gångerna så har Quila gått ur slagsmålen helt oskadd medan Jenna har blodiga sår, riktiga jack från tänder. Jag tror inte Jenna biter, utan bara morrar och skäller, men kan inte säga säkert eftersom det är svårt att se. Quila håller ofta fast i bröstet/halsen på Jenna och vägrar släppa, och en av gångerna så fick min pojkvän tvinga upp käkarna på henne för att min valp skulle komma loss.

Nu skrev jag det nog så att det låter värre än vad det är - hundarna har aldrig varit i slagsmål i mer än två sekunder innan vi särat på dom.

Vi har tagit bort allt som dom kan bråka om: dom äter måltider bort från varandra (dom har dock aldrig bråkat om mat, men för att vara på den säkra sidan), vi har tagit bort alla ben, när någon kommer hem så hälsar dom inte på hundarna förrän dom är lugna etc.

Det kan gå hur bra som helst i flera dagar, och sen helt plötsligt så ger dom varandra en blick och så är dom igång igen.

Senaste bråket var idag.
Jag höll båda hundarna utanför en affär medan min vän var inne och handlade. Där går förbi en annan hund och Jenna börjar skälla på den. Då hoppar Quila på Jenna och biter sig fast i henne över ryggen. Jag fick sparka på Quila för att lyckas få bort henne eftersom jag var ensam.

Vi kan inte riktigt se vem det är som börjar bråken dock, för det känns som att det är olika varje gång. Quila har dock hamnat i bråk med andra hundar och då också gjort blodiga sår, och det har aldrig hänt med Jenna.

Det har kommit till en punkt där det inte är hållbart, för båda hundarnas säkerhet och för deras mentala hälsa - jag tänker speciellt på min valp (som nu är 1 år gammal).

Vi förstår att bråken uppstår kring saker dom vaktar, vare sig det är godis, leksaker eller en människa, och vi gissar på att det har mycket att göra med att Jenna har blivit könsmogen och äldre och börjar ta mer plats. Kan det kanske ha att göra med att jag tog bort min äldre tik? Bråken började uppstå ungefär samtidigt, men min gamla tik var nästan aldrig i samma rum som dom andra två.
Det kan också nämnas att Quila har allergier nu på våren och fick, runt samma tid som bråken började, en allergisk reaktion i form av eksem som fortfarande är kvar. Hon verkar besvärad av dom och kliar sig mycket. Kan det göra henne mer lätt-irriterad?

Men nu till själva frågan, förutom att göra det enklare för sig själv genom att ta bort saker dom kan slåss om, vad kan man göra för att träna bort det? Utan att riskera hundarnas säkerhet. Någon övning? Hur ska man gå tillväga, ska man tillrättavisa det dåliga beteendet (vilket verkar stressa igång dom ännu mer)?
Vi vill ju inte bara sära på dom, vi vill ju faktiskt lösa problemet och träna bort det istället för att undvika det.

Det kan tilläggas att jag passar Quila ca fyra heldagar/vecka när ägaren jobbar. Dom har aldrig rykt ihop när det bara varit jag och hundarna inomhus.

!!OBS!!

Såren på min valp har blivit undersökta av veterinär och det har aldrig varit något som behövt sys eller så.
Vi har även pratat om problemet med en veterinär, som tyvärr inte hade jättemycket råd att ge. Vi har kollat efter en hundtränare men har inte hittat någon som verkar bra runt våra trakter.

Det kan också tilläggas att jag har en mindre utbildning inom djursjukvård, hund och beteende hos djur, men bara på gymnasienivå. Jag känner mig självsäker i att jag kan en del; men ser verkligen inte mig själv som någon expert, och känner att vi behöver hjälp.
Min kompis utbildar sig just nu till hundmassör och kan väldigt mycket hon också, men som sagt; ingen expert.

Tja, dels så ville jag väl skriva av mig lite, men jag hoppas kanske på att kunna få lite tips eller råd? Kanske någon som varit med om något liknande?

Jag sätter även in en bild på båda hundarna tillsammans! Jenna är den svarta och Quila är den brindle-färgade.

Anmäl
2018-05-04 14:18 #1 av: Malinolsn

Jobbigt läge, kan sätta mig in i känslan då vi i princip har haft det lika här, dock har de bara rykt ihop en gång.
Vår ena hund blir 3 år i augusti, den yngre är nyligen fyllda 1 år och har haft sitt första löp. Den äldre är vad jag skulle kalla stabil men ändå lekfull. Går ihop med alla hundar och bråkar inte gärna i onödan.

När detta hände för oss så hade den yngre fått överslag efter en lite längre promenad och var helt odräglig. Betedde sig som en unghäst och stegrade och hoppade. Den äldre hunden fick helt enkelt nog efter ett tag, och bet ifrån. Såhär i efterhand så borde jag ha sett åt vilket håll det barkade, men det är lätt att vara efterklok.
Den yngre fick inga sår, förutom en ordentlig fläskläpp, förmodligen någon form av skallning, men den äldre satt fast i hennes hals och den yngre skrek, vi fick slita dem ifrån varandra.
Sedan dess "hjälper" jag den yngre att förstå den äldre hundens signaler. 
När den äldre vill ha sitt space och morrar åt den yngre så bannar jag henne inte, utan istället puttar jag undan den yngre/gör något annat med henne, så att hon förstår att den äldre vill ha sitt utrymme, och så att den äldre ska känna sig respekterad. 
Morrningar ska man inte bestraffa eftersom hunden då istället blir som en tickande bomb och man får ingen varning innan det smäller så att säga, men det vet du säkert redan, men vill bara berätta hur jag tänkerGlad

Dagarna efter detta blängde de lite på varandra och jag och min sambo var oerhört spända vilket ju inte förbättrade situationen, men så var det i alla fall. Vi var helt enkelt så rädda att det skulle hända igen och att vi inte skulle kunna ha kvar dem tillsammans.
En vecka efteråt var ordningen återställd och de lekte hejvilt med varandra igen, dock på den äldre hundens villkor. Ville hon inte leka längre så gick hon helt enkelt därifrån och det respekterades av den yngre.  
---
Jag personligen tror mycket väl att det kan bero på att du fick ta bort den äldre hunden, flockens rubbas och det blir oroligt. Men det kan mycket väl bero på att den yngre börjar mogna på sig. Kanske en kombination av båda delarna? Glad

Hur gör du när de vaktar saker?  Tar du saken ifrån hunden som vaktar, ger till den andra, plockar du bort saken helt? Eller låter du hunden behålla saken och bli respekterad för att den faktiskt hade saken först? Kanske kan du ge den andra något annat att leka med eller att du hittar på något med denne? 
Resursförsvar är ett helt kapitel för sig, men väldigt intressantTummen upp

Vet inte om man får tipsa om facebook-grupper här, men gör det i alla fall. 
Gruppen "Reko-hundliv" är helt fantastisk!  Man får mycket råd och tips, många svar på problem är så logiska att man inte förstår hur man tidigare inte har kunnat inse det! Galen
Det finns bland annat mycket tips där om hur man går till väga med hundar som vaktar saker, oavsett om det är en människa eller ett ben som den vaktar.

Jag är ingen expert utan talar bara utifrån egna erfarenheter, men jag tror att den äldre behöver känna sig mer respekterad. 
Jag tror samtidigt att det kan vara bra att ibland plocka bort det som triggar bråken, exempelvis matskål/tuggben, innan de träffas om man inte orkar ta problemet just den dagen. Vi har alla bra och dåliga dagar och man får välja sina strider helt enkelt. Men med det säger jag inte att man bara ska ignorera problemen. Men bättre att plocka bort sakerna en dålig dag än att bråk ska uppstå, för varje bråk som blir så uppstår det mer och mer som en vana, så bort med triggersakerna när ni helt enkelt inte orkar ta striden. 



Anmäl
2018-05-04 14:46 #2 av: NellieJonsson

#1
Tack för ett så utförligt svar!
Tråkigt att du har varit med om liknande grejor, men känns också lite skönt att man inte är den enda med dessa problemen.

Alltså jag tror inte det är att den äldre vill ha mer plats eller respekt, för det är inte det att dom bråkar för att den yngre är på. Den yngre kan vara jobbig (inte så mycket längre, var värre förr), men då säger den äldre till och så är det inte mer med det. De stora bråken har hänt när dom knappt varit nära varandra. Dom har bara gått förbi varandra eller kanske stått bredvid varandra och sen har den ena hoppat på utan förvarning, så inget morr eller så i förväg. Ibland ger dom varandra en "bitch-blick" i typ en sekund före dom ryker ihop, men mer förvarning än så får man inte. Dom har aldrig vaktat saker tydligt genom att morra eller sådär, vi tog mest bort allt som kan väcka bråk för att vara på den säkra sidan. En av gångerna (som ett exempel) så rök dom ihopa när min kompis (Quilas ägare) kom hem från jobb och båda ville hälsa samtidigt. Så nu hälsar vi inte på dom förrän dom gått och lagt sig.

När dom är i rastgårdar och leker så får Jenna inte ha något för Quila. Om hon hittar en pinne eller så så tar Quila den direkt. Jenna vaktar den inte, men blir lite förvirrad tror jag. Jag vet inte om det är som Quila vaktar saken, eller om det bara är ett dominant "du får inte ha den" beteende.

Vi hoppas på att det är något som kan försvinna med både träning och kanske också något som blir bättre i takt med att Jenna blir äldre. Vi har sagt redan från första början att Jenna kommer vara den dominanta för hon är så mycket starkare i psyket och verkar mer högrest rent allmänt, så det kanske är i ett jobbigt mellanläge just nu där ingen av dom vill "ge sig"?

Jag ska absolut kolla upp FB gruppen!

Anmäl
2018-05-04 14:54 #3 av: Malinolsn

#2 Usch, håller verkligen tummarna för att det löser sig för er Hjärta
Jobbigt utan signaler och förvarningar... Men ni gör helt rätt i att inte hälsa förrän båda är lugna och sansade! Där sparar ni in på många onödiga bråk Glad

Ja, såna här situationer är verkligen jobbiga, allt kan kännas så hopplöst och man känner sig verkligen uppgiven! Men som sagt så är det ju skönt att man inte är ensam. 



Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.